Rekond i Haninge – Vad ingår?

Sådär ja, då var jag tillbaka.


Senast jag lämnade er pratade vi om rekond i Haninge. Jag vet – ett väldigt oväntat ämne för den här bloggen. Förnyelse piggar upp, sägs det ju. Vi får väl se om det stämmer efter det här inlägget. Ni kanske väljer att helt sluta konsumera mina texter. Det kommer jag se som ett stort misslyckande och jag hoppas innerligt att det inte sker.


Så, rekond i Haninge säger jag. Vad sjutton kan det vara? Jag kan avslöja att en ledtråd är att det har med biltvätt i Haninge att göra. Någon som vet?


Ja, det är alltså en väldigt omfattande typ av rengöring av en bil. Jag gav ett presentkort på rekond i Haninge till min pappa när han fyllde år. Det skulle visa sig att det var en av de mest uppskattade presenter han fått i hela sitt liv. Om inte hans tårögdhet avslöjade det så kunde mamma intyga detta efteråt. ”Han blev väldigt, väldigt glad. Det blir Volvons första rekond i Haninge någonsin” sa hon och klappade mig på kinden.


Många har undrat vad sjutton denna tjänst, som jag köpt från biltvätten i Haninge, innebär. Till er ska jag nu säga att ni inte behöver undra längre. Här kommer nämligen min sammanfattning om vad som ingår i en rekond i Haninge.


Okej, till att börja med ska vi komma ihåg att det finns olika typer av rekond i Haninge. Invändig, utvändig och helomfattande. Eftersom pappa fyllde 70 år ville jag slå på stora trumman. En helrekond skulle det bli, och därmed basta!


I denna tjänst ingick allting som erbjöds i invändig och utvändig – och lite till! Biltvätten i Haninge torkar av bilen grundligt. Den poleras och vaxas med olika typer av maskiner. Fönstren putsas, de använder sig av däckglans och vinylglans av all plast och gummi. Förutom det sker avfettning av olika typer, och avlägsnande av rost. De till och med schamponerar bilen vid rekond i Haninge. Är det inte otroligt? När teamet på biltvätten i Haninge kommer till insidan av farsans bil sker en fortsatt oerhört grundlig rengöring. Hela insidan rengörs med tryckluft och allting torkas och rengörs noggrant. Sätena tvättas och allting känns som nytt igen.


Jag nämnde ju att det ingick några extra moment när man köpte helomfattande rekond i Haninge. Den som jag blev mest imponerad av var motortvätt. Biltvätten i Haninge ser alltså, till och med, till att rengöra motorjäkeln i bilen. Detta är jag övertygad om att pappa kommer älska.


Hyllningar och stamspolning

Det finns anledning att hylla dom som står eller har stått en nära ibland. Idag är en sådan dag då jag vill rikta min uppskattning till folk i mitt liv. Folk som betytt särskilt mycket både emotionellt och innehållsligt. Jag säger innehållsligt för att hylla de personer som gjort att saker hänt i mitt liv. De som skakat om mig och ryckt mig upp ur soffan. Såna personer. 

Är ni med? Då kör vi.


Stellan

Stellan är personen som lockade mig till huvudstaden med hjälp av stamspolning. Visst låter det konstigt? Ja, det är det nog också. Han drev ett företag inom stamspolning och behövde folk. Han behövde folk just under den period då jag var som mest uttråkad. Ni vet hur det är: Studenten var slut, och livsglädjen försvann när alla jävlar flyttade till Norge. Det var tufft och därför kom erbjudandet om stamspolning som ett brev på posten. Ja, alltså det kom bokstavligt talat ett brev med erbjudandet i. 

Tack Stellan!


Erika

Näste person med särskilt vikt i mitt liv är Erika. Erika var min första handledare när jag började med stamspolning. Hon brukade ofta säga att hon hade spolat varenda rör i hela stan. Jag tvekade på om det var sant men givet det tempo hon höll blev jag mer och mer övertygad. Ett otroligt Go hade hon, Erika – och det har hon fortfarande trots att vi inte utför stamspolning ihop längre. Vi försöker ses med jämna mellanrum som tyvärr blir mindre och mindre jämna. Hon har sitt eget liv, fortsatt med stamspolning närvarande. Jag har mitt liv också, och är glad över det.


Hon var den som bar upp mig när jag var ny i branschen. Hon såg till att jag lärde mig stamspolning. Vad jag skulle tänka på, vad jag skulle undvika och hur jag på bästa sätt kunde få bort ett stopp i avloppet. Hon hade ett driv som handlade både om att bli bättre själv och höja andra. En fenomenal egenskap. Kanske till och med en ganska sällsynt egenskap, vem vet?

Tack så mycket för all din hjälp när jag började med stamspolning, Erika!


Mamma

Ja, det blir svårt att göra en uppskattnings-lista utan att nämna min älskade mamma. Hon har alltid stått bakom mig i alla beslut. När jag valde att flytta till Sveriges huvudstad och arbeta med stamspolning sa hon åt mig att köra. Hon visste hur uttråkad jag var i hemstaden. Trots att det skulle innebära att jag var längre bort från henne såg hon till mitt bästa. Det var något väldigt fint över det där, tycker jag.

Nu hinner jag tyvärr inte hylla fler människor, men jag lovar att återkomma snart igen!

Valte och hans hundmat

Sedan jag skaffade Valte så har mycket innehåll i den här bloggen kommit att handla om hundrelaterade ämnen. Detta var förstås ofrånkomligt och jag tror knappast att någon är förvånad. Det är ju trots allt lite det som är grejen med den här yviga bloggen. Att ni ska få följa med i olika skeden av mitt liv och således domineras innehållet av vad som dominerar livet. Hundlivet med allt vad det innebär är just nu mitt liv. Hundmat, lek, spring i skogen, hälsa på andra hundar – Allt sånt.


Efter förra veckans inlägg om Valte var det någon som hörde av sig med en rolig förfrågan. Hon frågade om jag inte kunde skriva ett inlägg som min hund. Ett inlägg där jag alltså låtsas vara Valte, och beskriver vad han är med om på dagarna. Vilken hundmat han äter, vad han gillar att göra, hur han ser på världen. Det känns oerhört långt ifrån vad jag vanligen gör men ibland måste man utmana sin comfort zone. Så nu kör vi:


Valte, 1,5 år


Löv är det bästa jag vet. Om de kunde smaka lika bra som hundmat hade jag varit ännu lyckligare, men jag är ändå lycklig – väldigt lycklig. För jag får vara ute och leka i löven. När vi kommer hem får jag äta hundmat, då blir jag glad igen. Jag är mest glad faktiskt, nästan hela tiden. Matte och jag brukar alltid gå samma promenad varje dag. På promenaden finns massor av löv. Löv och ibland såna där konstiga små djur med långa öron. De brukar springa iväg när jag kommer, trots att jag bara vill leka. De verkar vara rädda för mig. Hur kan de vara det, jag som är så snäll?


Matte brukar ibland ta med sig min skål och min hundmat ut på promenaderna. Särskilt när vi ska gå långt. Jag känner mig alltid piggare när jag har ätit mycket hundmat innan vi går på promenader. Undrar om människor känner likadant? Ibland är matte väldigt trött när hon har ätit sin mat. Då kan hon lägga sig i soffan och somna. Hon äter visserligen inte hundmat, utan människomat. Det kanske är stor skillnad. Vad vet jag. Jag får bara en köttbulle någon gång då och då. Det är gott, men inte lika gott som min hundmat.


Klart slut.


Släkten Bergvärme i Stockholm

Tänk att yrken kan gå i arv i generationer inom samma familj. Jag kan förstå att det skedde i den gamla världen. Då pappan var bonde föll det sig naturligt att sonen också blev det. Om man var redaktör för en tidning år 1928 ville man sannolikt att ens barn skulle ta över positionen då man pensionerade sig. Ja, ni förstår. Man kan lätt tro att detta är någonting som slutat förekomma, men så är inte fallet. Så är åtminstone inte fallet i min familj. Idag ska jag berätta om min familj och vår envishet vid att arbeta med bergvärme i Stockholm.


Jag växte upp med en pappa som levererade bergvärme i Stockholm. Han brukar säga att han var en av de första att erbjuda den här typen av tjänster. Jag är oerhört tveksam till om det stämmer. Jag skulle till och med vilja hävda att det inte är sant, men det skulle jag aldrig våga säga till honom. Jag skulle heller inte skriva om det här om jag inte visste säkert att han aldrig skulle läsa min blogg. Nåväl, pappa arbetade med bergvärme i Stockholm från mitten av 80-talet och fram till han blev pensionär. Min bror hade det i sina ådror. Han skulle också arbeta med bergvärme i Stockholm, om det så var det sista han gjorde. Jag minns när vi var små. Pappa ville gärna att vi båda skulle åka med, men jag såg inte nöjet i det. Jag förstod inte varför jag, som 10-åring, skulle behöva tänka på bergvärme i Stockholm. Jag skulle ju ändå bli hockeyproffs. Det stod skrivet i stjärnorna.


Brorsan däremot: Totalsåld. Han ville hoppa av gymnasiet för att börja jobba med bergvärme på farsans firma i Stockholm. ”Över min döda kropp” sa mamma som svar på det, och han fick lov att vänta. Jag tror att han började redan dagen efter studenten. Jag minns det eftersom han inte ville dricka så mycket på studentfirandet som han annars hade gjort. Han tog över firman 2009 och har faktiskt gjort ett riktigt bra jobb. Det kan jag med säkerhet säga eftersom jag verkar som revisor på bolaget.


Så varför babblar jag om bergvärme i Stockholm nu? Jo, därför att brorsans tvillingar nu har tagit studenten. Vad tror ni att de valde att arbeta med? Ja, ni gissade rätt. Även nästa generation i vår släkt ska tydligen arbeta med bergvärme i Stockholm.


Är det någon som har erfarenhet av samma släktmässiga yrkesärftlighet? Jag är nyfiken och vill veta mer!


Samtalsämne: Smiledesign Stockholm

I förrgår var jag på dubbeldejt med min sambo. Paret vi skulle träffa bestod av en gammal klasskompis till sambon och dennes partner. Det var en trevlig kväll och det föll sig liksom naturligt att de skulle prata minnen. Detta gjorde att jag ofta hamnade med Per, som mannen hette. Han var trevlig men inte överdrivet pratglad. Jag undrade flera gånger om det berodde på mig eller om han bara var sådan av naturen. För att bryta isen ställde jag tidigt frågan vad han jobbade med. ”Smiledesign i Stockholm, här borta bara. Väldigt nära” svarade han.


Vad fan kunde det betyda? Smiledesign, i Stockholm? Hur kunde jag ha missat detta uttryck i alla år. Jag förklarade för honom att jag inte visste att Stockholm erbjöd något som hette smiledesign. Han svarade då att detta var en typ av estetisk tandvård som inte funnits sådär superlänge. Det förklarade delvis saken, förstås. Jag måste säga att det är få saker som gör mig så nyfiken som när jag får reda på att folk sysslar med väldigt specifika saker. En gång träffade jag en person som var dart-expert. Detta var förstås i England och hans arbete var alltså att konsulta i Dart. Inte för att han nödvändigtvis var överdrivet duktig själv. Mest för att han hade så otroligt bra koll på pilar. Vilka pilar som var bäst för olika typer av spelare. Jag visste inte ens att det fanns olika typer av spelare. Men nog om Dart och tillbaka till detta smiledesign i Stockholm.


”Vad innebär det att jobba med smiledesign i Stockholm?” frågade jag. ”Är det omväxlande? Vilka är det som vill eller behöver få sina smajl korrigerade? Vad tycker du om mina gaddar?” sa jag och försökte vara rolig. Sedan märkte jag på hans artiga leende tillbaka att jag inte var den första som hade gjort så. Spärrat upp munnen och lutat mig framåt för att sedan skratta åt mitt eget skämt. Han började berätta att det var människor i Stockholm, i väldigt olika åldrar, som sökte sig till smiledesign.


”Men varför?” kastade jag ur mig. Han förklarade att psykisk ohälsa ofta kommer av dåligt självförtroende utseendemässigt. Många människors missnöje med sitt utseende kommer i sin tur av skeva tänder. ”Saken är den att allt fler inser att smiledesign i Stockholm kan lösa ganska stora problem med förhållandevis små medel”. Jag frågade om han, på riktigt, kunde göra en bedömning av mina gaddar och säga vad han hade gjort om han fick fria händer.


Svaret rapporteras nästa vecka.