Det finns marknadsanalyser som säger lite och så finns det de som säger mycket. Jag kommer, i detta inlägg, att berätta om den senare sorten. Detta faktum blev nämligen tydligt för mig nyligen. Inte för att det inte har varit tydligt förut, men extra tydligt då i alla fall. Det var nämligen så att vi gjorde en mer omfattande marknadsanalys än vi tidigare gjort. Den var mer omfattande och den utfördes dessutom av ett företag vi inte jobbat med förut. Himla kul att man kan få nya erfarenheter på det där sättet.

Denna marknadsanalys syftade till att svara på ett antal frågor vi ställt oss men aldrig fått besvarat. Det är väl visserligen syftet med alla marknadsanalyser, i någon mening. Jag kommer gå in på de olika insikter vi fick efter att analysen genomförts.

För det första hade vi ganska dålig koll på konkurrensen för vår tjänst. Varför det gått och blivit så har nog att göra med flera olika faktorer. Min teori är att det finns två övergripande anledningar. För det första så är vi en ung organisation. Vi har inte funnits i mer än 3 års tid. Trots denna korta tid har vi ändå låtit genomföra olika marknadsanalyser för att lära oss mer om vår bransch. Tydligen har vi missat just den här biten i de analyser vi genomfört själva. Ja, ja, man kan inte alltid ha koll på allt. Förutom vår ringa ålder tror jag att nästa aspekt till vår brist på konkurrensinformation är denna: Vi har inte kört på det spår vi trodde från början. Nästan utan att vi märkte det så skapade vi en ny tjänst som inte alls var som den första vi byggt. Det blev helt enkelt så att vår verksamhet bara gick in i ett nytt paradigm. Ett paradigm vi inte kände till så väl men som en marknadsanalys (förhoppningsvis) kunde lära oss mer om.

Nåväl, det var det om konkurrensen. En annan sak vi lärde oss, och som på något sätt är nästa steg, var hur vår kommunikation skulle behöva ändras. Det var någon som sa att slutmålet med en marknadsanalys alltid ska vara att agera, att handla. I vårt fall blev det uppenbart att vi var tvungna att handla på nytt sätt när det kom till marknadsföring. Vi kunde inte ha kvar den position (gentemot konkurrenter) som vi hade. Vi blev helt enkelt tvungna att tänka nytt. Så det gjorde vi.

Mer om det, och om vår marknadsanalys, nästa vecka!

Jag dansade en sommar i huvudstaden. Ja, jag menar förstås bildligt talat. Egentligen skulle man kunna säga att jag dansade även bokstavligt. Det var mycket dans och fest den där sommaren. Hur som helst tänkte jag idag berätta för er om en sommar då jag jobbade med att renovera innergård i Stockholm. Det är en historia som ligger mig varmt om hjärtat och därför vill jag gärna dela med mig av den. Jag börjar med att berätta bakgrunden till varför det ens kom sig att jag flyttade till Stockholm för att renovera en innergård.

Varje påsk har vi en släktträff. Det är inte alltid som det blir jätteroligt, men emellanåt blir det riktigt trevligt. Den här påsken var det extra trevligt för att jag hamnade vid ett bra bord. Det var någon avlägsen släkting, men i samma ålder som jag (då: 22) som berättade att hon jobbade med att renovera innergård i Stockholm. Jag, min lilla lantis, förstod inte ens att renovera innergårdar kunde vara ett jobb, i Stockholm eller någon annanstans heller. Så skulle det visa sig att det var. Och vet ni vad: jag tyckte att det lät ganska så jäkla spännande.

Efter att ha pratat om det en stund frågade hon vad jag jobbade med. Jag gav den korta versionen för att sedan vika tillbaka samtalet in på hennes jobb. ”Men det här med att renovera innergård i Stockholm. Vad känner du över det? Är det något du skulle rekommendera?” osv. Hon tittade på mig och blev tyst. Sedan öppnade hon munnen och ställde frågan som blev avgörande för min framtid. ”Du får väl komma och testa själv då!”

Tydligen skulle de precis då anlita sommarpersonal. Detta var för vem som helst att vara med på som hade lite erfarenhet av bygg och/eller trädgård. Det hade ju jag. Skulle jag alltså kunna flytta till Stockholm och jobba med att renovera innergård? Det kanske jag skulle. Jag gjorde i alla fall ett försök. Jag ansökte, och en vecka senare hade jag jobbet klart. Det skulle bli Stockholm och det skulle bli till att kavla upp ärmarna och renovera innergård hela sommaren.

Det var kul! En mycket fin sommar som jag minns det, även om det var längesen. Jag berättar mer om detta nästa gång ni hör från mig. OK?

Ta hand om er till dess.

För ett tag sedan skrev jag om det byggföretag vi anlitat för renovering av vårt hus i Stockholm. Jag anade inte att inlägget skulle få sådan uppskattning som det fick. Det var smickrande, särskilt med tanke på att jag skrivit en del här genom åren. Det visade sig att det var ganska många av er som gick i ungefär samma tankar som vi hade gjort. Många som funderat på att anlita ett byggföretag i Stockholm men inte fått tummen ur. Jag hoppas att förra inlägget, och även detta, kan ge er en spark i baken.

Eftersom det säkerligen finns de som inte läst förra inlägget så tänkte jag ge en snabb återblick. Det handlade alltså om när jag och min bättre hälft bestämde oss för att göra något åt vårt ganska nedgångna hus. Vårt hus ligger i Spånga i Stockholm och vi sökte upp ett erfaret byggföretag som kunde hjälpa oss med diverse projekt.

Vi lät genomföra tre renoveringsprojekt under loppet av ett år. Vi fick väl blodad tand helt enkelt. Först genomförde byggföretaget i Stockholm en köksrenovering, och det var verkligen på tiden. Vi hade egentligen känt att vi ville renovera köket redan när vi flyttade in, men det blev aldrig av. När köket var gjort väntade en mycket efterlängtad golvrenovering som samma byggföretag i Stockholm utförde. Det är först efter man har renoverat golven som man inser vilken otrolig påverkan de har på hemmet i stort. Helt klart värt varenda krona. Det sista projektet vi genomförde förra året var renovering av våra två badrum. Även här blev vi mycket imponerade av jobbet vårt byggföretag i Stockholm utförde. Toalettbesöken har blivit mycket trevligare, men det är inget ni behöver läsa om i närmare detalj här.

Nu har vi fått ett nytt år, och nya år erbjuder nya möjligheter. Eftersom vi känner oss så nöjda bestämde vi oss för att fortsätta. Varför inte göra hela huset optimalt när vi ändå är igång? Nästa projekt skulle bli bygget av en ny altan. Lagom till vår/sommar vill vi, en gång för alla, kunna ha ett trädäck där man kan sitta och njuta av soliga dagar. Även molniga dagar, för den delen.

Nästa vecka ska jag berätta hur det går med renoveringen av altanen. Jag ska också gå in lite närmare på vilka andra storslagna planer vi har för huset under året!

Tack för alla fina kommentarer som värmer så. Skriv gärna vad ni vill läsa om i fortsättningen!

Somewhere deep inside I always knew that I wanted to be an entrepreneur. I know, I know, that’s a sentence that a lot of people have said before me. A lot of dreams have been chased and missed, but a lot of them have also come true. Mine was one of them. I started an e-commerce business couple of years back. Our business was pretty simple: We sold everything. Yep, one of those companies. And we got pretty successful, but that’s not what I want to talk about today.

I’m going to talk about the process of restocking. That was something we had to do a lot since the business started to go very well. Restocking almost became a regular part of our whole every day-business. Then why not become better at ordering/stocking stuff in the first place? Good shout, but we neither had the resources or the experience to know how we did this the best. Also, it differed a lot how much people were bying from us.

Luckily for us, the company that handled our deliveries were also the ones helping us with our restocking. Luckily for us, this company, the restocking geniuses, were the best one in the industry. Now that I think of it, I don’t know if I can say that I’m happier with any other partner we’ve worked with. Actually, no this is the best one. Let me tell you why.

Once we got ourselves into trouble – Trouble being; that we sold too much at a pace that didn’t fit our stocks – they always helped us in the way that we wanted. They knew that we were a young company and young people that hadn’t really done anything like this before. We got our own contact, Liam, and we met him several times when it was time for restocking. “Gentlemen. Let’s hear it. How’s the business? What needs restocking this time?” he said.

So, I would say that one of the best things with this company was their ability to adjust. To see what we, as their customer, needed and make sure that the restocking fit our needs. I’m specifically talking about restocking here, but there’s definitely more to it. Their whole service, from packing to delivering parcels all over the world, were absolutely great. Smooth and surprisingly cheap which saved us several times.

If you run a business and you’re looking for someone to take care of restocking for you. Let me know and I’ll send you the number!

Världens bästa bonusbarn, det är vad jag är. Ja, jag kallar mig bonusbarn trots att jag egentligen inte alls är ett. Min frus familj är min bonusfamilj och jag håller dem varmt om hjärtat. Särskilt för att jag aldrig stått min egen familj särskilt nära. Hur som helst så har jag nu valt att själv titulera mig världens bäste. Detta kommer sig av min förmåga att köpa julklappar. Förra julen så valde jag att köpa lastskydd till flera familjemedlemmar. Vilken jävla succé det blev. Jag ska berätta om detta för er vare sig ni vill eller inte.

Min frus familj (min bonusfamilj) är en stor sådan. De är 5 syskon, varav hon är den yngsta. Ingen av dem är särskilt bilintresserade. Detta är jag väl införstådd med eftersom jag nu, under 10 års tid, har försökt få dem att bli det. Jag tänkte att lastskydd skulle vara en bra gateway till intresset.

Jag knallade omkring i en bilaffär och kom till avdelningen för lastskydd. Jag behövde verkligen inte köpa något nytt till någon av våra bilar. Framförallt hade jag fått stränga riktlinjer från min fru om att inte köpa på mig fler. ”Det får räcka nu” sa hon och det var ord och inga visor för att komma från henne. Inga fler lastskydd skulle det bli. I alla fall inga fler för just mig. Hon sa dock ingenting om att köpa lastskydd till andra. Det där, mina damer och herrar, kallar jag ett kryphål.

Ett par månader innan jul, det är då jag är som mest sugen på att handla julklappar. Inne i bilaffären såg jag på lastskydden och hörde min svägerskas ord eka i öronen: ”Man skulle nästan ha ett lastskydd till bilen” i samband med något jag inte minns. Det skulle man alltså ha, något som kunde skydda bilen. Jag bestämde mig där och då för att lastskydd skulle bli den första present jag inhandlade. Köpet genomfördes och jag bar ut skyddet till min bil.  Jag hoppade in, startade bilen och kände mig nöjd med mig själv. Jag tänkte: ”Lastskydd borde alla som äger en bil ha”. Sedan stod jag på tomgång och tänkte en stund. Jag vände blicken tillbaka mot affären och funderade i någon halv minut. Sedan stängde jag av och gick in igen. Bagageutrymmet var fullt av lastskydd den eftermiddagen. Detta skulle bli den bästa julklappen familjemedlemmarna någonsin hade fått.

Vill ni veta hur det gick? Ratta in på bloggen nästa vecka igen!