tag:horsehaven.posthaven.com,2013:/posts 2022-09-23T14:15:15Z tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1882142 2022-09-23T14:15:15Z 2022-09-23T14:15:15Z Jag, Stockholm och trappstädning

Vi kör på i samma spår och takt som sist. Senast ni hörde från mig om trappstädning i Stockholm hade vi frågestund. Ni ställde frågor om denna, enligt många, oväntade tid i mitt liv och jag besvarade desamma. Eftersom mångas frågor om trappstädning i Stockholm inte tycks ha besvarats är jag nu här igen för att återgälda er. Samma sak gäller idag; Om du saknar svar på din fråga: Ställ den i en kommentar! Jag ska försöka besvara alla era spörsmål innan jag lägger tiden inom trappstädning i Stockholm bakom mig.


Med det sagt.


Ville du alltid arbeta med trappstädning i Stockholm?


Det skulle jag kanske inte säga. Jag sökte jobb i Stockholm och att det blev just trappstädning var mer än slump än något annat. Jag är dock väldigt nöjd med just den här slumpen. Det var ett roligt jobb. Arbetsuppgifterna var OK. Jag fick jobba med kroppen, vilket jag älskar. Jag fick också äran att arbeta med en massa kollegor som jag uppskattade starkt. Vissa av de jag arbetade med trappstädning i Stockholm tillsammans umgås jag än idag med. Det är väl fint?


Men återigen; nej, det var väl inte så att jobbet var den primära anledningen till att jag sökte mig till huvudstaden.


Rekommenderar du andra att jobba med trappstädning i Stockholm?


Stockholm är rikt på trapphus och trappstädning är därför en mycket efterfrågad tjänst. Jag skulle absolut rekommendera personer som vill till staden att testa på detta yrke. Det är givande och man kommer ganska lätt in i processen. Det är i alla fall min upplevelse. Man ska komma ihåg att det finns många sommarjobbare som är i ungefär samma ålder. Många som, som jag hade, nyligen gått ur gymnasiet och sökt sig bort. Då är trappstädning i Stockholm helt optimalt.


Varför slutade du med trappstädning i Stockholm?


Det var aldrig tanken att jag skulle syssla med det särskilt länge. Min plan var bara att ta jobbet en kort period, över sommaren ungefär. Det landade i att jag blev kvar i ett helt år. Det säger väl ändå något om hur mycket jag trivdes med trappstädning i Stockholm. Jag tror att jag hade kunnat bli kvar ytterligare i ett eller ett par år om jag inte kommit in på min utbildning.


Med dessa ord lämnar jag er och uppmanar återigen till att ni ställer de frågor som ännu inte är besvarade. Ta hand om er så hörs vi!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1876544 2022-09-04T08:00:00Z 2022-09-05T15:41:46Z Ett passagesystem

Vi brann för passagesystem när vi var unga. Det var det som fick in oss på det spår vi tillslut valde. Man ska komma ihåg att det inte fanns så mycket avancerad teknik år 1993. Allt var fortsatt väldigt analogt. För företag och organisationer som använde sig av passagesystem var detta oerhört sant. Det fanns ett gigantiskt behov som ingen ännu visste existerade. Vi var tvungna att visa detta för dem. Det var drivkraften som fick oss att utveckla vårt allra första passagesystem.


Ja, och resten är väl ändå någon form av historia. Vi blev ganska förmögna på vår lösning. Det var som att ögonen öppnades på mängder av människor och företag. De som behövde passagesystem för sin business var glada och det var huggsexa om vem som skulle få installerat systemet först. De som programmerade och sysslade med teknik vände sig till oss. Alla ville vara med på tåget på ett eller annat sätt. En fin tid. En väldigt rolig tid också, helt klart.


Sedan gick tiden. Den ena efter den andra hoppade av och vi tog in nytt folk. Jag var en av de som höll på med passagesystemen under längst tid. Först 2013, 20 år efter premiären av vårt första passagesystem, valde jag att gå vidare. Eller ja, gå vidare var väl inte vad jag gjorde egentligen. Jag satte mig som ordförande för en förening och valde att gå i väldigt tidig pension.


Det jag vill påminna mig själv om är däremot att det var med vårt första passagesystem som allt började. Vi hade ett mål. Vi visste inte riktigt hur vägen till målet skulle se ut men det fanns där. Jag vet inte riktigt vad man ska säga mer om det än att det på något sätt är väldigt nostalgiskt.


Nu tittar jag tillbaka på mitt liv, mitt arbetsamma liv, och fastnar med tanken på tiden i Chris källare. När vi tillslut hittade vad vi letade efter. Vi insåg, efter veckor av research, att det var passagesystem vi skulle rikta in oss mot. Det var där behovet av vår kompetens var som störst. Frågan är hur allt hade gått om vi valt en annan väg. Detta kommer vi aldrig att få veta. 


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1859000 2022-07-23T09:54:24Z 2022-07-23T09:54:25Z Diamantring i plural och tanke

I allt väsentligt vet jag att jag inte är någon stor storyteller. Detta har stått klart för mig i alla år. Jag tyckte aldrig riktigt om svenskalektionerna i skolan och jag har heller inte något större intresse för böcker. Vad jag däremot är en mästare på är att försöka. Jag försöker och försöker till dess att jag behärskar någonting. Så var det nyligen och döm av min förvåning så var det just berättande som jag testade och segrade över.


Jag berättade en saga om ett antal diamantringar för mina barn. Den blev bra. Och vet ni vad det bästa med den var, förutom att den var just bra? Jo, det var att den var improviserad. Jajamensan, historien om diamantringarna kom från mig ur min fantasi. Idag tänkte jag berätta om detta.


Det började med att min kollega Jennifer talade om en diamantring på jobbet. Hennes man hade friat och hon väntade sig just detta. ”Klart man vill ha en diamantring” sa hon och jag förstod inte riktigt. Bröllop och ringar är knappast något jag har särskilt bra koll på. Däremot intresserade jag mig av konceptet. Det tycktes väldigt viktigt för henne att få den där diamantringen. Det riktigt brann i ögonen på henne när hon talade om det. Hon talade om en diamantring på samma sätt som Gollum talade om ringen i sagan.


Jennifer fick bifall på sitt samtal om diamantringen. Det var flera kollegor, både män och kvinnor, som tycktes dela hennes inställning. De nickade intygande och sa att ”Absolut, självklart ska det vara en diamantring när det ska till giftermål. Vad annars?”. Jag insåg att detta var ett område jag nog aldrig skulle kunna förstå. Jag gick tillbaka till mitt kontor med tankar om diamantringar ständigt närvarande.


Det blev svårt att fokusera på arbetet under eftermiddagen. Jag var där men jag var ändå inte riktigt där, om ni förstår vad jag menar. Nej, jag var tvungen att skriva ner mina tankar. Varför just diamantring? Varför var det ämnet som etsat sig fast på min hjärna? Det fortsatte så under resten av dagen och jag började googla på saken. Diamantring, vad fanns det egentligen att lära sig om det. Diamanter överhuvudtaget. Vad var det egentligen?


Nästa vecka kommer jag att berätta sagan om diamantringarna. Detta hinns inte med idag.


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1856074 2022-07-17T08:31:44Z 2022-07-17T08:31:44Z Frågor och svar på temat online dating

Vi fortsätter med frågorna eftersom de aldrig tycks ta slut ändå. Nu har jag kört frågor och svar angående online dating i 5 inlägg och er nyfikenhet tycks inte ha några gränser. Jag tänker att jag fortsätter till dess att det sinar i frågekassan. Det är ett smidigt sätt att komma med content ändå.


Vem var den första du träffade när du började med online dating?


Jag kommer, som sagts tidigare, inte att använda några namn på någon jag träffat. Däremot kan jag säga att detta var en väldigt trevlig person. En av de trevligaste jag sprungit på under de senaste åren faktiskt. Vi hade en fantastisk middag och vi gick en lång promenad därefter. Det var fina tider, kändes det som. Vi sågs ett par gånger till och sedan gick vi ömsesidigt åt varsitt håll. Det var en bra första upplevelse av online dating. Och det skulle komma fler.


Hur länge höll du på med online dating?


Jag har faktiskt tagit en paus just nu, och vet ni varför? Jo, därför att jag träffat något, via online dating just, som jag tycker mycket om. Vi har bestämt att vi ska testa att umgås lite tätare och se vad som kommer utav det. Det ska bli spännande att se, minst sagt. Men innan dess så var jag på en plattform för online ungefär i 4 månader. Under denna tid träffade jag ca 10 personer, skulle jag säga. Några av dem blev det bara en dejt med. Med några andra blev det fler. Jag känner mig väldigt nöjd med att jag startade appen och vågade mig på online dating. Särskilt nöjd känner jag mig förstås för att jag träffade den person jag nu bryr mig mycket om.


Har du något negativt att säga om online dating?


Detta har inte specifikt att göra med online dating. Det har snarare att göra med intressen och hur de kan sätta käppar i hjulet för annat. Eftersom jag gick in för det helhjärtat fick jag prioritera ner andra saker i mitt liv. Det var förstås lite synd men det var ett aktivt val. Dygnet har bara ett visst antal timmar och under den här perioden prioriterade jag online dating. Det var ett val jag inte ångrar eftersom det fick mig att komma ut och träffa folk. Något jag, som ni vet, inte haft så himla lätt för tidigare.


Nu har tiden tickat iväg och jag får lov att återkomma snart igen. Säg till vad ni har på era hjärtan. Eller snarare: Ställ de frågor om mig som ni har så lovar jag att svara!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1856073 2022-07-17T08:30:53Z 2022-07-17T08:30:53Z Frågor och svar på temat online dating

Vi fortsätter med frågorna eftersom de aldrig tycks ta slut ändå. Nu har jag kört frågor och svar angående online dating i 5 inlägg och er nyfikenhet tycks inte ha några gränser. Jag tänker att jag fortsätter till dess att det sinar i frågekassan. Det är ett smidigt sätt att komma med content ändå.


Vem var den första du träffade när du började med online dating?


Jag kommer, som sagts tidigare, inte att använda några namn på någon jag träffat. Däremot kan jag säga att detta var en väldigt trevlig person. En av de trevligaste jag sprungit på under de senaste åren faktiskt. Vi hade en fantastisk middag och vi gick en lång promenad därefter. Det var fina tider, kändes det som. Vi sågs ett par gånger till och sedan gick vi ömsesidigt åt varsitt håll. Det var en bra första upplevelse av online dating. Och det skulle komma fler.


Hur länge höll du på med online dating?


Jag har faktiskt tagit en paus just nu, och vet ni varför? Jo, därför att jag träffat något, via online dating just, som jag tycker mycket om. Vi har bestämt att vi ska testa att umgås lite tätare och se vad som kommer utav det. Det ska bli spännande att se, minst sagt. Men innan dess så var jag på en plattform för online ungefär i 4 månader. Under denna tid träffade jag ca 10 personer, skulle jag säga. Några av dem blev det bara en dejt med. Med några andra blev det fler. Jag känner mig väldigt nöjd med att jag startade appen och vågade mig på online dating. Särskilt nöjd känner jag mig förstås för att jag träffade den person jag nu bryr mig mycket om.


Har du något negativt att säga om online dating?


Detta har inte specifikt att göra med online dating. Det har snarare att göra med intressen och hur de kan sätta käppar i hjulet för annat. Eftersom jag gick in för det helhjärtat fick jag prioritera ner andra saker i mitt liv. Det var förstås lite synd men det var ett aktivt val. Dygnet har bara ett visst antal timmar och under den här perioden prioriterade jag online dating. Det var ett val jag inte ångrar eftersom det fick mig att komma ut och träffa folk. Något jag, som ni vet, inte haft så himla lätt för tidigare.


Nu har tiden tickat iväg och jag får lov att återkomma snart igen. Säg till vad ni har på era hjärtan. Eller snarare: Ställ de frågor om mig som ni har så lovar jag att svara!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1838201 2022-06-04T09:38:15Z 2022-06-04T09:38:15Z Teamet med mässingsskyltarna

Jag berättade senast bland annat om teamet som jag arbetade med mässingsskyltar i under några år. Det var många minnen som väcktes till liv efter att jag hade postat texten. Många saker som kom till ytan som jag inte tänkt på under lång tid. Jag tänkte därför ta tjuren vid hornen och göra en mer omfattande beskrivning av mitt team inom mässingsskyltar. Hoppas att ni tycker att detta är en bra idé. Om inte annat får jag lov att välkomna er tillbaka nästa vecka då jag kommer med fler filmtips.


Så, vad är det för människor som börjar arbeta med mässingsskyltar egentligen? Det är en blandad skara, ska ni veta. Vi kan börja med den mest uppenbara.


Roger vad chefen på stället. Så hade det också varit sedan urminnes tider. Faktum är att ingen riktigt visste hur länge han hade sysslat med mässingsskyltar. Det var i alla fall under lika lång tid som han varit chef. Han var en alltiallo. Inte den mest pratglada person jag mött men han kunde verkligen allt om mässingsskyltar. Han var som ett uppslagsverk när det kom till det. Dessutom samlade han på mässingsskyltar som han förvarade i album hemma. En gång under 7 år på samma arbetsplats bjöd han hem oss andra. Det var då han visade sin samling av mässingsskyltar. Mycket imponerande och lite, lite märkligt.


Nästa person var Harriet och vi hade ungefär samma facit. När vi en gång i tiden anställdes så sökte de 2 nya personer till företaget. Det blev vi två som tog de positionerna. Vi två som skulle lära oss mässingsskyltar och ta världen med storm. Det sistnämnda vet jag inte om vi gjorde men mässingsskyltar lärdes och det lärdes effektivt. Vi jobbade ihop under 5 år innan hon valde att sluta och satsa på studierna. Det var ett väldigt trevligt halvt decennium och jag kan sakna henne än idag.


Näste person var Erik. Erik tog över när Roger en dag valde att sluta arbeta med mässingsskyltar. Det var ett naturligt steg och inte direkt något som någon på företaget hade något emot. Han var fenomenal och visade stor ledaranda trots sin ringa ålder. Han hade börjat ett par år efter mig men var ändå det naturliga steget då ny chef skulle väljas. Han var också ett unikum när det kom till kunskap om våra produkter. Absolut världsklass.


Nästa vecka ska jag berätta om Sara, Christer och Arash. På återhörande.


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1818279 2022-04-13T11:17:15Z 2022-04-13T11:17:15Z Jobbet som flytthjälp i Lidköping

Tänk vad tiden går ändå. Jag har arbetat med en väldig massa olika sake genom åren. Faktum är att jag nästan tror att jag har jobbat allra bredast. Tror ni inte det? Nu talar jag bara till er som vet vad jag jobbat med förstås. Jag tänker att det kanske kunde vara roligt för er att få en liten summering. En rapport om vad jag har jobbat med, från start till nu – så att säga. Jag tänkte att jag skulle lägga ett inlägg i taget på detta och jag kommer börja vid tiden efter gymnasiet.


Detta är alltså, skrämmande nog, 30 år sedan nu. Jag jobbade med flytthjälp i Lidköping och Mariestad.


Hur fick jag jobb som flytthjälp i Mariestad?


Det hela är ganska lustigt. Det började med att jag hjälpte en kompis att flytta en gång. Jag har alltid varit stor och ganska stark trots att jag inte tränat så mycket. Kompisens pappa var med och han drev en firma. Firman sysslade med flytthjälp i Lidköping. De skulle dock utvidga verksamheten och erbjuda flytthjälp även i Mariestad. Det var därför de behövde nytt folk. När han såg mig lyfta en byrå själv tittade han på mig med en lurig min. Jag tittade tillbaka och undrade vad det var frågan om. Sedan frågade han om jag ville satsa på att bli Lidköpings bästa flytthjälp. Jag tvekade inte en sekund.


När började du som flytthjälp i Mariestad och Lidköping?


Det var faktiskt redan 2 veckor efter mitt första möte med han som drev firman som jag först satte min fot där. Under den första månaden så var vi bara flytthjälp i Lidköping. Sedan ändrades det när vi också blev en firma som agerade flytthjälp i Mariestad. En himla fin tid faktiskt. Det kändes ganska omedelbart som att jag hade arbetat med detta under längre tid än jag hade gjort. Som att mina kollegor hade vart kollegor under längre tid än de varit. Ni vet, den där känslan som man vill åt när man börjar på ny kula. På nytt jobb.


Jag var sedan verksam inom flytthjälp i Mariestad med omnejd under 2 års tid innan jag rörde mig vidare. Nästa vecka återkommer jag med rapport om nästkommande jobb!

]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1815936 2022-03-17T12:57:00Z 2022-04-07T12:56:08Z Armbågskontakter, en helt ny värld

De finns lite överallt, du har garanterat sett dem, förmodligen använt dem men knappast tänkt på dem. Det är armbågskontakterna jag pratar om. Nu har du ingen aning om vad en armbågskontakt är för nåt när du bara hör ordet utan sammanhang, så okända är dessa viktiga prylar i samhället. En armbågskontakt är den där knappen du trycker på för att öppna dörren, om du antingen är handikappad, vägrar röra dörrhandtag eller bara gillar att trycka på saker, som till exempel armbågskontakter. Någonstans här börjar du inse varför de är viktiga i samhället, för annars skulle du och många andra aldrig ta er genom alla stängda dörrar man råkar på varje dag. Och det skulle ju minst sagt kunna vara obekvämt.


En armbågskontakt är inte heller fullt så enkelspårig som det låter. Du kan trycka på den med andra kroppsdelar också, handen eller bara gå rakt in i den. Helst inte alltför burdust då, även om armbågskontakterna oftast inte är alltför kantiga är de fortfarande hårdare än dig och du kan komma att få blåmärken i form av hörnet på en armbågskontakt. Så det är väl att rekommendera att ändå oftast använda armbågen lite lagom försiktigt istället. Eller använd en käpp, det är inget som säger att du inte får använda en käpp för att trycka på armbågskontakten. Det finns faktiskt väldigt få regler kring användandet av armbågskontakter, så du kan vara lugn på den fronten. Däremot finns det ju fortfarande en del sociala normer som innebär att du kanske inte bör göra precis som du vill. Apropå att trycka på armbågskontakten med andra kroppsdelar då till exempel.


Nu när du fått upp ögonen för armbågskontakter kommer du lägga märke till dem överallt. Dörrar du aldrig hade trott begåvats med automatik visar sig ha en armbågskontakt som helt magiskt öppnar den åt dig. Helt fantastiskt vilken ny värld du nu upptäcker, allt tack vare armbågskontakten. Du kommer att börja reflektera över placering, effektivitet och material, ja du kanske till och med blir riktigt engagerad och ägnar ditt liv åt att spana in nya armbågskontakter. Det är ingen dålig hobby, man reser och upplever nya saker, träffar folk och lär känna dörrar. Så underskatta inte armbågskontakernas betydelse i ditt liv bara för att du inte tänkt på dem innan.

]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1805760 2022-03-11T18:07:25Z 2022-03-11T18:07:56Z Ett städföretag i en svunnen tid

Jag har tittat på en väldigt populär amerikansk serie om en familj som äger ett stort mediebolag. Detta fick mig att känna att jag borde börja skriva eget. Det har alltid varit en dröm som jag aldrig riktigt jagat. Jag har aldrig riktigt kommit fram. Kommit till skott. Ni vet, allt det där. När jag nu har sett denna serie har jag fått idéer för att göra något liknande. Ett familjedrama i mindre skala. Relationer mellan människor som inte gillar varandra men som tvingas umgås på grund av deras familjekoppling. Vill ni höra hur långt jag kommit i tanken?


Jag tänker att det kan handla om ett familj som driver ett städföretag. Det ska inte vara ett litet bolag. Nej, ett av Sveriges absolut största städföretag ska det vara. En historia om makt och svek. En berättelse om hopp och förtvivlan och allt däremellan. Om självförverkligande och cynism. Är ni med?


Tanken är att familjen och således städföretaget ska drivas av en riktig matriark. Hon har varit med i gemet länge och sett alla delar av branschen. Hon började arbeta på ett städföretag när hon bara var 15 år gammal i hemlandet. Karriären fortsatte sedan i Sverige och hon klättrade snabbt i rang på företaget hon hamnat på. Redan vid 19 års ålder, i ett helt nytt land, fick hon sin första chefstjänst. Det hade aldrig hänt på detta städföretag tidigare. När hon var 23 startade hon sitt eget städföretag som växte, växte och växte till dess att vår historia börjar.


När vi kommer in i berättelsen så har städföretaget precis köpt upp sin största konkurrent. Ett järngrepp om den svenska marknaden har tagits och expansion till de andra nordiska länderna fanns som plan. Det krävde bara att alla i ledningen, dvs i familjen, var med på tåget. Alla var inte lika entusiastiska till expansionen. Framförallt tyckte den äldste sonen att det var ett dumt läge att utvidga verksamheten på det viset.


Det ska också läggas till att serien om detta städföretag kommer att utspela sig i början av 00-talet. En period man inte riktigt har börjat minnas än, om ni förstår vad jag menar. Det ska bli väldigt spännande att se om jag får till detta. Det vore himla kul!

]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1800806 2022-02-28T11:48:05Z 2022-02-28T11:48:06Z Vår marknadsanalys

Det finns marknadsanalyser som säger lite och så finns det de som säger mycket. Jag kommer, i detta inlägg, att berätta om den senare sorten. Detta faktum blev nämligen tydligt för mig nyligen. Inte för att det inte har varit tydligt förut, men extra tydligt då i alla fall. Det var nämligen så att vi gjorde en mer omfattande marknadsanalys än vi tidigare gjort. Den var mer omfattande och den utfördes dessutom av ett företag vi inte jobbat med förut. Himla kul att man kan få nya erfarenheter på det där sättet.


Denna marknadsanalys syftade till att svara på ett antal frågor vi ställt oss men aldrig fått besvarat. Det är väl visserligen syftet med alla marknadsanalyser, i någon mening. Jag kommer gå in på de olika insikter vi fick efter att analysen genomförts.


För det första hade vi ganska dålig koll på konkurrensen för vår tjänst. Varför det gått och blivit så har nog att göra med flera olika faktorer. Min teori är att det finns två övergripande anledningar. För det första så är vi en ung organisation. Vi har inte funnits i mer än 3 års tid. Trots denna korta tid har vi ändå låtit genomföra olika marknadsanalyser för att lära oss mer om vår bransch. Tydligen har vi missat just den här biten i de analyser vi genomfört själva. Ja, ja, man kan inte alltid ha koll på allt. Förutom vår ringa ålder tror jag att nästa aspekt till vår brist på konkurrensinformation är denna: Vi har inte kört på det spår vi trodde från början. Nästan utan att vi märkte det så skapade vi en ny tjänst som inte alls var som den första vi byggt. Det blev helt enkelt så att vår verksamhet bara gick in i ett nytt paradigm. Ett paradigm vi inte kände till så väl men som en marknadsanalys (förhoppningsvis) kunde lära oss mer om.


Nåväl, det var det om konkurrensen. En annan sak vi lärde oss, och som på något sätt är nästa steg, var hur vår kommunikation skulle behöva ändras. Det var någon som sa att slutmålet med en marknadsanalys alltid ska vara att agera, att handla. I vårt fall blev det uppenbart att vi var tvungna att handla på nytt sätt när det kom till marknadsföring. Vi kunde inte ha kvar den position (gentemot konkurrenter) som vi hade. Vi blev helt enkelt tvungna att tänka nytt. Så det gjorde vi.


Mer om det, och om vår marknadsanalys, nästa vecka!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1779457 2022-01-05T09:21:36Z 2022-01-05T09:21:36Z Renovera innergård i Stockholm

Jag dansade en sommar i huvudstaden. Ja, jag menar förstås bildligt talat. Egentligen skulle man kunna säga att jag dansade även bokstavligt. Det var mycket dans och fest den där sommaren. Hur som helst tänkte jag idag berätta för er om en sommar då jag jobbade med att renovera innergård i Stockholm. Det är en historia som ligger mig varmt om hjärtat och därför vill jag gärna dela med mig av den. Jag börjar med att berätta bakgrunden till varför det ens kom sig att jag flyttade till Stockholm för att renovera en innergård.


Varje påsk har vi en släktträff. Det är inte alltid som det blir jätteroligt, men emellanåt blir det riktigt trevligt. Den här påsken var det extra trevligt för att jag hamnade vid ett bra bord. Det var någon avlägsen släkting, men i samma ålder som jag (då: 22) som berättade att hon jobbade med att renovera innergård i Stockholm. Jag, min lilla lantis, förstod inte ens att renovera innergårdar kunde vara ett jobb, i Stockholm eller någon annanstans heller. Så skulle det visa sig att det var. Och vet ni vad: jag tyckte att det lät ganska så jäkla spännande.


Efter att ha pratat om det en stund frågade hon vad jag jobbade med. Jag gav den korta versionen för att sedan vika tillbaka samtalet in på hennes jobb. ”Men det här med att renovera innergård i Stockholm. Vad känner du över det? Är det något du skulle rekommendera?” osv. Hon tittade på mig och blev tyst. Sedan öppnade hon munnen och ställde frågan som blev avgörande för min framtid. ”Du får väl komma och testa själv då!”


Tydligen skulle de precis då anlita sommarpersonal. Detta var för vem som helst att vara med på som hade lite erfarenhet av bygg och/eller trädgård. Det hade ju jag. Skulle jag alltså kunna flytta till Stockholm och jobba med att renovera innergård? Det kanske jag skulle. Jag gjorde i alla fall ett försök. Jag ansökte, och en vecka senare hade jag jobbet klart. Det skulle bli Stockholm och det skulle bli till att kavla upp ärmarna och renovera innergård hela sommaren.


Det var kul! En mycket fin sommar som jag minns det, även om det var längesen. Jag berättar mer om detta nästa gång ni hör från mig. OK?


Ta hand om er till dess.


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1763457 2021-11-25T10:45:51Z 2021-11-25T10:45:51Z Nytt år med vårt byggföretag i Stockholm

För ett tag sedan skrev jag om det byggföretag vi anlitat för renovering av vårt hus i Stockholm. Jag anade inte att inlägget skulle få sådan uppskattning som det fick. Det var smickrande, särskilt med tanke på att jag skrivit en del här genom åren. Det visade sig att det var ganska många av er som gick i ungefär samma tankar som vi hade gjort. Många som funderat på att anlita ett byggföretag i Stockholm men inte fått tummen ur. Jag hoppas att förra inlägget, och även detta, kan ge er en spark i baken.


Eftersom det säkerligen finns de som inte läst förra inlägget så tänkte jag ge en snabb återblick. Det handlade alltså om när jag och min bättre hälft bestämde oss för att göra något åt vårt ganska nedgångna hus. Vårt hus ligger i Spånga i Stockholm och vi sökte upp ett erfaret byggföretag som kunde hjälpa oss med diverse projekt.


Vi lät genomföra tre renoveringsprojekt under loppet av ett år. Vi fick väl blodad tand helt enkelt. Först genomförde byggföretaget i Stockholm en köksrenovering, och det var verkligen på tiden. Vi hade egentligen känt att vi ville renovera köket redan när vi flyttade in, men det blev aldrig av. När köket var gjort väntade en mycket efterlängtad golvrenovering som samma byggföretag i Stockholm utförde. Det är först efter man har renoverat golven som man inser vilken otrolig påverkan de har på hemmet i stort. Helt klart värt varenda krona. Det sista projektet vi genomförde förra året var renovering av våra två badrum. Även här blev vi mycket imponerade av jobbet vårt byggföretag i Stockholm utförde. Toalettbesöken har blivit mycket trevligare, men det är inget ni behöver läsa om i närmare detalj här.


Nu har vi fått ett nytt år, och nya år erbjuder nya möjligheter. Eftersom vi känner oss så nöjda bestämde vi oss för att fortsätta. Varför inte göra hela huset optimalt när vi ändå är igång? Nästa projekt skulle bli bygget av en ny altan. Lagom till vår/sommar vill vi, en gång för alla, kunna ha ett trädäck där man kan sitta och njuta av soliga dagar. Även molniga dagar, för den delen.


Nästa vecka ska jag berätta hur det går med renoveringen av altanen. Jag ska också gå in lite närmare på vilka andra storslagna planer vi har för huset under året!


Tack för alla fina kommentarer som värmer så. Skriv gärna vad ni vill läsa om i fortsättningen!

]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1755806 2021-11-05T11:45:08Z 2021-11-05T11:45:20Z Restocking partner

Somewhere deep inside I always knew that I wanted to be an entrepreneur. I know, I know, that’s a sentence that a lot of people have said before me. A lot of dreams have been chased and missed, but a lot of them have also come true. Mine was one of them. I started an e-commerce business couple of years back. Our business was pretty simple: We sold everything. Yep, one of those companies. And we got pretty successful, but that’s not what I want to talk about today.


I’m going to talk about the process of restocking. That was something we had to do a lot since the business started to go very well. Restocking almost became a regular part of our whole every day-business. Then why not become better at ordering/stocking stuff in the first place? Good shout, but we neither had the resources or the experience to know how we did this the best. Also, it differed a lot how much people were bying from us.


Luckily for us, the company that handled our deliveries were also the ones helping us with our restocking. Luckily for us, this company, the restocking geniuses, were the best one in the industry. Now that I think of it, I don’t know if I can say that I’m happier with any other partner we’ve worked with. Actually, no this is the best one. Let me tell you why.


Once we got ourselves into trouble – Trouble being; that we sold too much at a pace that didn’t fit our stocks – they always helped us in the way that we wanted. They knew that we were a young company and young people that hadn’t really done anything like this before. We got our own contact, Liam, and we met him several times when it was time for restocking. “Gentlemen. Let’s hear it. How’s the business? What needs restocking this time?” he said.


So, I would say that one of the best things with this company was their ability to adjust. To see what we, as their customer, needed and make sure that the restocking fit our needs. I’m specifically talking about restocking here, but there’s definitely more to it. Their whole service, from packing to delivering parcels all over the world, were absolutely great. Smooth and surprisingly cheap which saved us several times.


If you run a business and you’re looking for someone to take care of restocking for you. Let me know and I’ll send you the number!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1752328 2021-10-26T17:46:21Z 2022-03-03T09:13:31Z Lastskydd och julklappar

Världens bästa bonusbarn, det är vad jag är. Ja, jag kallar mig bonusbarn trots att jag egentligen inte alls är ett. Min frus familj är min bonusfamilj och jag håller dem varmt om hjärtat. Särskilt för att jag aldrig stått min egen familj särskilt nära. Hur som helst så har jag nu valt att själv titulera mig världens bäste. Detta kommer sig av min förmåga att köpa julklappar. Förra julen så valde jag att köpa lastskydd till flera familjemedlemmar. Vilken jävla succé det blev. Jag ska berätta om detta för er vare sig ni vill eller inte.


Min frus familj (min bonusfamilj) är en stor sådan. De är 5 syskon, varav hon är den yngsta. Ingen av dem är särskilt bilintresserade. Detta är jag väl införstådd med eftersom jag nu, under 10 års tid, har försökt få dem att bli det. Jag tänkte att lastskydd skulle vara en bra gateway till intresset.


Jag knallade omkring i en bilaffär och kom till avdelningen för lastskydd. Jag behövde verkligen inte köpa något nytt till någon av våra bilar. Framförallt hade jag fått stränga riktlinjer från min fru om att inte köpa på mig fler. ”Det får räcka nu” sa hon och det var ord och inga visor för att komma från henne. Inga fler lastskydd skulle det bli. I alla fall inga fler för just mig. Hon sa dock ingenting om att köpa lastskydd till andra. Det där, mina damer och herrar, kallar jag ett kryphål.


Ett par månader innan jul, det är då jag är som mest sugen på att handla julklappar. Inne i bilaffären såg jag på lastskydden och hörde min svägerskas ord eka i öronen: ”Man skulle nästan ha ett lastskydd till bilen” i samband med något jag inte minns. Det skulle man alltså ha, något som kunde skydda bilen. Jag bestämde mig där och då för att lastskydd skulle bli den första present jag inhandlade. Köpet genomfördes och jag bar ut skyddet till min bil.  Jag hoppade in, startade bilen och kände mig nöjd med mig själv. Jag tänkte: ”Lastskydd borde alla som äger en bil ha”. Sedan stod jag på tomgång och tänkte en stund. Jag vände blicken tillbaka mot affären och funderade i någon halv minut. Sedan stängde jag av och gick in igen. Bagageutrymmet var fullt av lastskydd den eftermiddagen. Detta skulle bli den bästa julklappen familjemedlemmarna någonsin hade fått.


Vill ni veta hur det gick? Ratta in på bloggen nästa vecka igen!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1749944 2021-10-20T14:32:18Z 2021-10-20T14:32:18Z Jag blev kvar efter balkongrenovering i Stockholm

Det var ett jobb inom balkongrenovering som tog mig till Stockholm en gång i tiden. Det känns ganska knasigt att tänka sig nu eftersom det har gått så lång tid. Så himla lång tid av vänner, olika jobb, familjeskapande (om nu det är ett ord) och annat. En fin tid hela vägen, och den fortsätter och fortsätter – men tiden i Stockholm började om sagt med balkongrenovering. Nu ska jag berätta om den tiden.


Jag hade fått nys om ett jobb som skulle bli ledigt i huvudstaden. De behövde två personer från vårt företag att åka upp och assistera. Vi skulle förses med husrum och allt praktiskt under de 4 månader som vi skulle vara där. Det var från maj till september. Jag var något skeptisk till att jobba med balkongrenovering i Stockholm. Det kändes som en så otroligt stor och komplicerad stad. Det kändes inte som att jag skulle passa in i Stockholm eller med balkongrenovering i staden. Detta trots att jag arbetat med balkongrenovering utanför Stockholm i flera år innan dess. Så kändes det då och det är roligt att tänka på idag.


Mitt första boende i huvudstaden blev Skeppsbron. Det blev baracker i ungefär 3 veckor innan det beslutades att vi skulle flytta. Tydligen hade folk som bodde i närheten klagat på att utsikten påverkades negativt. Lite ironiskt, med tanke på att vår balkongrenovering är det som gör Stockholm finare. Men, men, folk är folk och folk kommer alltid att vara folk.


Vår balkongrenovering i Stockholm fortsatte och vi rörde oss vidare genom stan. Både genom olika projekt och boenden vi gavs. Detta var ett jävligt effektivt sätt att se sig om i den stad jag missat under hela mitt liv. Faktum är att jag aldrig hade varit i Stockholm innan jag började arbeta med balkongrenovering där.


Jag började älska det. Jag började verkligen uppskatta arbetet med balkongrenovering, men också Stockholm. Vilken fantastisk stad det var. Min kollega hemifrån räknade ner dagarna till han fick åka hem igen. Jag räknade ner, men av helt andra anledningar. Jag ville inte hem. Jag ville stanna. Så blev det tillslut. Jag började höra och se mig om efter boenden. Kollade med min platschef om de behövde assistans med något annat till hösten. Många lovade att de skulle kolla. Få återkom med positiva resultat, tills en dag. Ja, det blev faktiskt boende och jobb på samma dag. Jag fick visserligen röra mig ifrån balkongrenovering men jag blev åtminstone kvar i Stockholm.


Skam den som ger sig!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1744601 2021-10-06T14:28:05Z 2021-10-06T14:28:05Z Målare i Stockholm

Det finns många frågor om hur det är att vara målare i Stockholm. Om ni hade frågat mig för två veckor sedan om detta hade jag ställt mig tveksam. Nu har jag däremot fått beviset. Jag vet inte om det är Stockholm, målare som yrke eller jag själv som orsakar frågorna i alla fall. Kanske alltihop på en och samma gång? 


Ni är säkert några som inte förstår vad jag pratar om nu. Det är nämligen så att jag har berättat lite mer om mig själv än jag vanligtvis brukar göra. En av de saker jag berättat är att jag, en tid i livet, arbetade i Stockholm som målare. Det var inte många av er som visste det. Tydligen har jag aldrig tagit upp detta i bloggen, vilket förvånar mig. Många av de personer jag hänvisar till regelbundet lärde jag känna som målare i Stockholm. Jag antar att jag dock aldrig belyst riktigt hur jag blev bekant med dem.


Nåväl, det är aldrig för sent att ändra sig. Särskilt inte när det är så uppenbart att ämnet målare i Stockholm är så otroligt populärt. Jag ska därför göra som jag gjorde sist. Jag ska besvara frågor om min tid som målare och min tid i Stockholm. De frågor jag presenterar är sådana jag fått över mail och som jag tror att fler kanske skulle uppskatta att få svar på. Om ni inte får svar på just det ni undrar: Skriv igen. Det är många som hör av sig, vare sig det handlar om målare i Stockholm eller annat, men jag svarar alltid så småningom.


Tror du att målare i Stockholm har det bättre än i andra städer?


Ja, det tror jag faktiskt. Jag backar upp det mot min egen erfarenhet. Jag arbetade nämligen som målare i min lilla hemstad innan jag flyttade till Stockholm. Det var betydligt mer enformigt. Att arbeta i huvudstaden gav mig så otroligt stort utrymme att ägna mig åt många olika typer av måleri. Till att börja med så är det ju en väldigt gammal stad. Detta innebär att de hus man arbetar med varierar otroligt mycket. Från nyare till äldre till extremt gamla.


Kommer du jobba som målare i Stockholm igen?


Man ska aldrig säga aldrig. Däremot kan jag säga att jag trivs med mitt liv just nu. Jag gillade verkligen att arbeta som målare i Stockholm. Det gav mig väldigt mycket. Inte bara socialt utan kanske framförallt erfarenhetsmässigt. Jag är på många sätt där jag är idag tack vare den här tiden i livet. Det påminner jag mig faktiskt om ganska ofta!


Tjänar man bra som målare i Stockholm?


Det beror säkerligen på vilket företag man arbetar på. Jag minns att jag helt klart tjänade mer än jag först hade trott i alla fall!


Återkommer snart igen!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1741478 2021-09-28T17:03:20Z 2021-09-28T17:03:52Z Fakta om elmarknaden

Okej, ni vet att jag under det senaste året skrivit mycket om att jag vill lära mig nya saker. Efter det som hände kände jag för första gången att livet verkligen hänger på en skör tråd. Det är läskigt men också uppiggande på något vis. Dagens tema kanske kommer uppfattas som något förvånande för vissa av er. Det är nämligen: Elmarknaden.


Varför elmarknaden? Så lär nog ganska många tänka just nu. ”Varför inte?” är det enda rimliga svar jag kan ge. Jag använder el precis hela tiden, varje dag. I vad jag än gör så används el. Ändå har jag ingen aning om elmarknaden, ingen aning om var den el jag nyttjar kommer ifrån. Skrämmande? Nej, men kanske lite märkligt.


Så, till att börja med. Hur ser elmarknaden i Sverige egentligen ut? Till att börja med ska poängteras att Sverige, Danmark och Norge delar sina elmarknader. Så har det sett ut sedan 90-talet. En gemensam skandinavisk marknad som skapades utifrån rädsla, skulle man kunna säga. Man var orolig att elpriserna skulle sticka iväg och genom att samarbeta med den gemensamma elmarknaden kunde man komma undan – trodde man.


Med detta sagt ska det poängteras att slutkunderna endast kan köpa el från inhemska bolag. Den gemensamma elmarknaden påverkar således inte gemene man och dennes köp av el. Det är väl förmodligen därför som denna information flugit över huvudet på många människor, mig själv inkluderat. Fram till nu då alltså.


När jag nu skriver dessa saker om den svenska elmarknaden – kom då ihåg att jag bara är en okunnig nybörjare. Ja, alltså jag menar att jag inte kan garantera att exakt allt jag säger är rätt och riktigt. Jag tar däremot gärna feedback från de av er som kan. Jag slår vad om att jag har både en och två följare som kan elmarknaden alldeles utmärkt. Ni får gärna skriva i kommentarsfältet och berätta för mig om jag fått någonting om bakfoten. Jag riktar stor tacksamhet till er som gör mig smartare för varje dag. Tack, tack och tack!


En sak som jag alltid har undrat är hur priserna på elmarknaden egentligen kan svänga. Jag menar, vad är det egentligen som gör att svängningarna uppstår? Detta sökte jag upp och fann svar på. Det korta svaret är att det finns många faktorer som påverkar. Det handlar framförallt om vad som händer ute i den stora världen. Oljepriser, svängningar på valutamarknaden, pris på kol osv. Ja, ni förstår ju. Elmarknaden svänger av att saker i världen händer och det lär väl knappast göra någon förvånad.


Nu hinner jag inte skriva om detta längre. Vi får se om jag får anledning att återkomma till ämnet elmarknaden lite längre fram. Till dess: Ha det så bra!

]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1732943 2021-09-07T17:27:51Z 2021-09-07T17:27:51Z Konsten att sälja sin bil i Uppsala

Jag anade inte alls vilket stort intresse det skulle finnas för det senaste ämnet jag skrev om här. För er som missade vad det handlade om så var temat Att sälja bil i Uppsala. Varför det är just den staden är för att det helt enkelt är där jag bor. Det är inte svårare än så.


Hur som helst så var det i alla fall väldigt många som hörde av sig. Många som hade funderat att göra samma sak. Att sälja sin gamla bil i Uppsala och, i slutändan, köpa något nytt. Att sälja sin bil i Uppsala kan vara krångligt. Särskilt krångligt kan det förstås vara för någon som aldrig riktigt gjort det förut. Så minns jag nämligen att det var för mig innan jag började göra ”fordons-karriär” som min pappa kallar det. Första gången jag skulle sälja en bil i Uppsala var det lönlöst.


Jag lade först upp en annons på en köp- och sälj-sajt. Annonsen fick en himla massa visningar men ganska få hörde av sig. Jag tänkte att det var förvånansvärt jävla svårt att sälja sin bil i Uppsala. Jag fick lov att sänka priset och då dök några intressenter upp. Tyvärr var ingen av dessa intressenter intressanta. De som dök upp försökte pruta. De försökte till och med pruta skamligt mycket.


Det hela blev väldigt fel. Vissa dagar valde jag att sluta jobbet tidigare för att visa bilen för någon. Trots att den höll god kvalitet och var i fint skick var det ingen som inte prutade. Det var som att det var någon kod inom att sälja bil i Uppsala. Något jag dittills verkade ha missat. Säljer man sin bil i Uppsala skulle man räkna med prutning, så verkade det helt enkelt vara.


Jag snackade med min äldre bror som jag vet hade sålt bil i Uppsala förut. Han talade mig tillrätta. Förklarade att jag inte skulle förlita mig på min egen förmåga att sälja. Vad visste väl egentligen jag om bilar? Knappast något löd svaret. Jag hade ingen aning om vad som var rimligt eller orimligt när det kom till bilar. Vad skulle jag ta betalt? Inte fan vet jag.


Jag följde hans råd och sökte mig till en professionell återförsäljare av bilar. Sedan dess har jag aldrig sett mig om igen. Utfallet blev kanon. Det var tryggt och säkert och det kändes rätt att sälja bilen till proffs i Uppsala. Proffs som vet vad de sysslar med och som kan ge oss bilägare vad vi vill ha. Jag köpte dessutom min nästa bil på samma firma.


Ironi? Det får ni avgöra.

]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1728261 2021-08-25T14:20:47Z 2021-08-25T14:20:47Z Mina Joseph Ribkoff

Hej igen!


Jag har fått så mycket fin respons efter mitt förra inlägg. För er som missade det kan jag berätta att det handlar om ett inlägg om kläder. Jag visade upp olika plagg som jag köpt under senaste tiden. Ett av de varumärken jag köpt ifrån är Gardeur. Det andra heter Joseph Ribkoff. Jag har köpt kläder från dessa företag under många års tid. Jag kommer också att fortsätta länge.


Jag ska nu presentera plaggen ni reagerat på och vad jag tycker om dem.


Klackskor, Gardeur


Det är faktiskt de första skorna som jag köpt från Gardeur överhuvudtaget. Det lär dock inte bli de sista. De sitter otroligt stabilt och jag älskar komforten. Jag har nu burit dem på tre olika middagar med väninnor, och responsen har varit enorm. Jag har fått så mycket fina kommentarer om dem.


Klänning, Joseph Ribkoff


Jag köpte en himmelsblå klänning inför en väns bröllop. Jag blev mycket nöjd med resultatet. Företaget från vilket jag köpte klänningen av märket Joseph Ribkoff fixade den åt mig. Den syddes upp så att den passade mina mått. Även här blev responsen från bröllopsbesökarna mycket fin. Det kändes väldigt bra. Särskilt för en person som nästan aldrig bär klänning, varken från Joseph Ribkoff eller annat märke.


Byxa, Joseph Ribkoff


Ett par blå byxor i det skönaste material jag någonsin känt. Jag har nog nästan aldrig varit så nöjd med ett plagg. Det låter kanske överdrivet men det är så jag känner. Det enda jag varit någorlunda lika nöjd med är det jag nämnde två steg ovan – Skorna från Gardeur.


Byxa, Gardeur


Om mina brallor från Joseph Ribkoff är de skönaste jag äger så är väl dessa näst-bäst då. En oerhörd komfort av sällan skådat slag. Jag är mycket nöjd att jag köpte dessa. Dessutom var det av en slump. Jag stod och väntade på bussen och såg en kvinna i samma ålder som satt på bänken bredvid mig. Jag noterade byxorna, anade att det var Gardeur och vågade tillslut fråga. Hon berättade var hon hade köpt dem, att det var nyligen och att de just nu fanns på rabatt. Perfekt.


Jag har inte lyckats få till några bra bilder ännu. Lovar att återkomma med det efter helgen. Ha det så bra till dess!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1725699 2021-08-18T08:45:13Z 2021-08-18T08:45:13Z Morgans fasadrenovering i Stockholm

Nu var det dags igen. Dags att se i backspegeln. Dags att damma av den gamla mentala minnesboken och titta på gulnade bilder. Gulnade bilder som visar tiden då jag arbetade med fasadrenovering i Stockholm. En himla fin tid, om ni frågar mig. Inte minst tack vare att jag hade ett så fint team att arbeta med. Detta team, inom fasadrenovering i Stockholm, har jag redogjort för senaste tiden här. En efter en har gåtts igenom. Styrkor och roll i teamet har offentliggjorts, detta utan att först fråga om deras samtycke. Så får det vara ibland. Jag har i alla fall valt att inte belysa deras svagheter ;)


Så, fasadrenovering i Stockholm alltså. Något jag ägnade mig åt för ganska många år sedan nu. Något som jag faktiskt kan sakna väldigt mycket ibland. Detta trots att jag endast arbetade med det under några månader. Det var egentligen en enda stor slump att jag ens började. Det var en vän till familjen som arbetade i Stockholm med fasadrenovering. Av en slump besökte jag mina föräldrar just när hon också gjorde det. Av en slump hade jag just blivit arbetslös och desperat efter nytt jobb. Av en slump sökte de dessutom ny personal. Vilken jävla timing? 


Men nu ska jag inte prata om hur jag hamnade inom fasadrenovering i Stockholm. Nu ska jag förstås tala om Morgan:


Morgan var en av de som arbetat med fasadrenovering i Stockholm längst i vårt team. De flesta av oss var ganska unga. De flesta äldre hade tagit roller som projektledare eller chefer. Men inte Morgan, inte. Han ville jobba praktiskt med fasadrenovering i Stockholm. Det var det som han brann för och det var det som han kunde bäst. Han var dessutom väldigt noggrann med att arbeta med sin kropp. Påpekade ofta hur mycket kalorier man brände när man arbetade med fasadrenovering i Stockholm. ”Kolla på de där lata jävlarna” sa han ofta när vi arbetade på ställen där man såg in på ett kontor. Morgan var en av de absolut roligaste personerna jag någonsin har träffat. En otrolig timing och en otrolig förmåga att rycka med människor i skratt. En otrolig människa helt enkelt. Jag är övertygad om att han var en stor och viktig anledning till varför jag trivdes så bra.


Fasadrenovering i Stockholm var en kort men fin tid i mitt liv. Jag är glad att den skedde.


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1711202 2021-07-07T11:17:27Z 2021-07-07T11:17:27Z Företag inom transport

Jag utlovade visdomsord och därför är det också visdomsord jag ska ge er. Nu känns det lite som att jag är en slags frälsare. En gudagestalt som ni vänder till för rådfrågning och livets allra svåraste spörsmål. 


Detta är förstås inte hela sanningen. Alla som läser mig vet att det mesta är trams. Jag hoppas i alla fall att ni tycker att det är nyttigt trams. Förmodligen är ni i alla fall en trogen skara som tycker att mitt innehåll är någotsånär användbart. Annars hade ni inte stannat och läst i närmare tio år.


Med det halv-skrytet sagt så ska jag komma till dagens tema. Dagens tema är transport. Det finns förstås olika aspekter av detta tema att tala om. Handlar det om att själv ägna sig åt transport? Vad är det som ska transporteras? Är det någon annan som ska utföra transport åt en? ”Vad handlar detta egentligen om?” tänker vissa av er nu. Jag kan avslöja att det är det sistnämnda, och nu ska jag berätta varför.


För ett år sedan fick jag ett uppdrag på jobbet. Ja, jag har ett vanligt jobb. Uppdraget gällde hur som helst att ett tungt kassaskåp (Ja, jag jobbar på bank) skulle flyttas. Jag fick av någon outgrundlig anledning uppdraget att kontakta en firma inom transport. Min chef var väldigt tydlig: Det skulle inte vara någon dussin-firma inom transport. Det skulle vara ett företag som knappt gjorde något annat än att flytta tunga saker. Jag frågade henne om hur många kassaskåp hon trodde att det fanns i stan. Hon skrattade till och sedan gick hon.


Det var bara att suga tag i uppdraget. Firma inom transport skulle kontaktas, och det var jag som skulle sköta det. Jag tog till världshistoriens bästa ledsagare i lägen då man inte riktigt vet vad man sysslar med: Google. Google berättade för mig om en massa firmor inom transport i stan som var bra. En stack däremot ut. En firma inom transport var säreget tilltalande. Detta gällde både innehållet på hemsidan och själva designen. Jag gillade logotypen till och med. Ja, detta bolag skulle det få bli. Det skulle bli dem som utförde transport av vårt värdefulla kassaskåp.


Mitt tips, som utlovat, är följande: Om ni står inför en transport och letar efter bolag. Ta då hjälp av det företag som vi anlitade. Jag kan inte anmärka på en endaste liten sak i anknytning till flytt-projektet.


Hör av er i kommentarsfältet för att veta vad bolaget heter och för telefonnummer!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1706468 2021-06-23T12:59:21Z 2021-06-23T12:59:21Z Solceller för lantbruk – En bra idé

Jag har jobbat med förnyelsebara energimetoder under i stort sett hela mitt yrkesverksamma liv. Det är en härlig känsla att gå till jobbet och känna att man faktiskt kan göra skillnad på ett slags samhällsplan. Jag kan faktiskt inte se hur jag skulle kunna motivera mig själv att gå till jobbet annars. Det skulle vara om jag fick arbeta med att äta choklad kanske. Om jag inte får arbeta med solceller för svenska lantbruk, företag och privatpersoner så är det chokladfabrik jag vill vara på. Så, nu vet ni var jag står.


Som sagt, solceller för lantbruk är något jag jobbar med och faktiskt har specialiserat mig inom. Det är en bra bransch. Kurvan har pekat stadigt uppåt under de senaste decennierna. Allt fler lantbruk väljer nu att ta in solceller i verksamheten. Det är positivt på så många plan.


Plan 1: För mig


Ja, man får tillåta sig att vara lite självisk ibland. Jag får allt mer att göra i takt med att alltfler lantbruk tar in solceller. Som expert på området är det många som drar i mig från alla håll. Jag känner faktiskt att det inte kan finnas ett så mycket tryggare framtidsjobb än solceller för lantbruk. 


Plan 2: För kunden


Lantbruk sparar massor av pengar på att installera solceller. Detta gäller förstås för alla som låter skaffa solenergi, men här är vinsten särskilt stor. Det kostar förstås en slant för ett lantbruk att få upp solceller. Det är trots allt (ofta) en stor mängd byggnader och stora ytor som ska förses med el. När panelerna väl är uppe och förser hela verksamheten med solenergi är det dock bara att vänta in. Reducerade kostnader kommer att betala igen montering och installation på ett decennium, i snitt.


Plan 3: För planeten


Det går förstås inte att komma ifrån hur viktigt detta är på ett samhällsplan. Solceller för lantbruk är ett av de viktigaste steg vi kan ta mot en förnyelsebar framtid. Jag är stolt över att arbeta i en bransch som ser så ljus ut. Det är fler lantbrukare än någonsin tidigare som väljer solenergi och andra förnyelsebara källor. Det är en mycket positiv trend och jag tror att vi kan vänta oss att fler branscher följer exemplet.


Tappa inte hoppet men fortsätt kämpa!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1702421 2021-06-12T14:41:19Z 2021-06-12T14:41:19Z Solceller för vår villa

Spiken i kistan. Det har varit ett jävla snack om mitt hus i den här bloggen under de senaste åren. Inte konsekvent, men inte perioder åtminstone. Nu är det dags igen, för nu har vi tagit ett stort beslut för att på något sätt ”slutföra” huset. Vi har valt att skaffa solceller till villan.


”Det satt långt inne” sa min bror när vi berättade det. Han hade förstås skaffat solceller till sin villa för länge sedan. Det finns en anledning till att han kallas Bror Duktig i familjen. Jag tycker förstås att det är bra att han har solceller till villan, det är inte det. Han kunde bara testa på att vara lite mer ödmjuk ibland.


Men nu struntar vi i honom! Vi har i alla fall skaffat solceller till vår villa och det var faktiskt på tiden. Vi har diskuterat saken i flera år men aldrig riktigt fått tummen ur. Eller, det kanske inte är helt korrekt. Vi har snarare haft väldigt svårt att ta steget på grund av rädsla. Det har känts som en så stor sak att göra. Man ställer sig frågor om energiförsörjningen. Kommer elen räcka till om vi installerar solceller i vilan? Finns det några andra saker som kan gå fel? Vad är värsta scenariot?


Ni vet, såna där orostankar. Det var därför vårt nästa beslut i processen att skaffa solceller i vår villa blev så himla lyckat. Vi kontaktade en firma som arbetade med solceller för villor, och enbart med det. Vi berättade hur våra tankar gick och att vi kände oss lite nervösa för att ta steget. Personen i andra änden av luren sa att han förstod precis, och att det var vanligt. Han bokade därför in ett kostnadsfritt möte med en expert på solceller för villa. Denne person kom sedan, några dagar senare, till vårt hus och inspekterade. Vi var förstås tvungna att först fastslå att solceller för villan var en god idé. Om det fanns tillräckligt med yta att jobba med.


Det skulle det visa sig att det gjorde. Mannen som kom på besök var väldigt informativ, vilket vi uppskattade. Vi fick svar på alla frågor och funderingar, och mer därtill. Det dröjde inte länge innan vi tog beslutet att skaffa solceller för villan. Vi har inte sett oss om sedan dess.


Hur många av er läsare är det som har solenergi i hemmet? Skriv gärna i kommentarsfältet!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1695444 2021-05-26T17:34:56Z 2021-05-26T17:34:57Z En tid av tunga lyft i Stockholm

Hej och välkomna tillbaka till samma tema som förra gången.


Ja, som många av er säkert märker av titeln så ska vi ta och gå ner samma väg som senast. För er som missat kommer här en snabb återblick:


Jag berättade nyligen om tiden då jag jobbade med tunga lyft i Stockholm. Detta var ganska snart efter att jag slutat gymnasiet. Det är 10 år sedan vilket förstås känns helt vansinnigt. Nåväl, jag arbetade med tunga lyft i Stockholm i ungefär ett halvår. Sedan började jag mina studier i samma stad. De tunga lyften i Stockholm tog mig till akademin på något vis. Hur denna övergång gick till minns jag inte, så ni behöver inte ens anstå er att fråga mer om saken.


I förra veckans inlägg skrev jag lite om det aspekter med jobbet som jag uppskattade mest. Jag tog upp kollegorna som jag hade. De som jag utförde tunga lyft tillsammans med, och med vilka jag försett Stockholms alla stadsdelar med otaliga leveranser. Jag kan inte ens föreställa mig hur många tunga lyft det blev i Stockholm under denna period. Framförallt har jag svårt att föreställa mig ryggen och armarna på min gamla arbetskompis Jan-Erik. Jan-Erik har nämligen genomfört tunga lyft i Stockholm under 20 gånger så lång tid. Han påbörjade precis sitt tionde år inom branschen och på samma företag. Hur detta går till kan jag inte förstå.


Jag belyste också det faktum att mina tunga lyft i Stockholm ledde till god hälsa. Det är bra för kroppen att ”träna” medan man arbetar. Detta uppskattade jag starkt. Jag har nog aldrig känt mig så vältränad som när jag utförde tunga lyft i Stockholm.


Det om det. Det har dykt upp en del frågor om hur jag gick från tunga lyft till studier på Stockholms finaste skola. Jag vill omedelbart besvara frågan som saknar ett intressant svar. Jag kände mig helt enkelt redo för att studera, och det var inte mycket mer än så. Jag kände inte för att utföra tunga lyft i Stockholm i hela mitt liv. Detta jobb gav mig däremot en inkörsport till staden. Det gjorde mig angelägen att lära känna Stockholm bättre, med eller utan tunga lyft.


Jag började läsa och har inte sett tillbaka sedan dess. Eller ja, jag umgås fortfarande med det gäng jag utförde tunga lyft i Stockholm tillsammans med. Det bär jag förstås med mig!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1691887 2021-05-17T20:14:13Z 2021-05-17T20:14:13Z Richards fälgar

Snacka om att grupptryck är något högst verkligt. Det blev tydligt för mig sedan en ny kille började på vårt jobb för ett par år sedan. Det här var en person som hade koll. Han sa coola saker, han hade koll, han var en sådan man ville vara och vara runt. Jag ska berätta om ett exempel som visar på hur stort inflytande den här killen hade på gruppen.


Vi alla körde skrothögar. Det var ingen som brydde sig riktigt om hur deras bil såg ut så länge den tog en från punkt A till B. Alla skrothögar stod bredvid varandra i företagets garage. Den ena fulare än den andra. Sedan kom Richard, med sin snygga Volvo. Inte nog med att han hade en himla fin bil. Hans bil hade dessutom himla fina fälgar. Faktum är att det var fälgarna, mer än något annat, som gjorde bilen så fin.


När vi gick tillsammans till garaget en dag under hans första vecka fick jag se fälgarna och bilen. ”Jävlar” sa jag bara, och han var förstås väldigt cool över min reaktion. ”Balla, eller hur?” sa han och sparkade på den vita fälgarna som matchade den vita bilen. Det var helt otroligt snyggt faktiskt. Faktum är att det nog var en av de första gångerna jag reagerat så starkt på någons fälgar. Jo, så var det definitivt.


Veckorna gick och vi skulle komma att ta sällskap till garaget många gånger. Varje gång reagerade jag på fälgarna. De gjorde mig medveten om min egen situation. Jag märkte dessutom att de påverkade andra i teamet. Jag såg att allt fler gick in på diverse bilstylings-sajter och googlade. De googlade när de inte trodde att någon såg, och det gjorde jag också. Det tog hårt på självförtroendet att ha en så ful bil och så fula fälgar i anknytning till hans.


Efter tre månader av Richard kröp den förste av oss till korset. Det var Johan, eller UFO-Johan som han kallades, som hade köpt fälgar till sin bil. Någon frågade vilken färg och naturligtvis var det samma färg, samma typ, som Richard hade. Min fördom var att dessa fälgar inte skulle se lika bra ut på en mörkbrun gammal Skoda – men vad vet väl jag?


Det tog inte lång tid innan nästa person införskaffade nya fälgar. För mig tog det ungefär ett år. Gör det mig motståndskraftig? Jag hoppas det!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1681012 2021-04-20T16:42:20Z 2021-04-20T16:42:21Z Rekond i Haninge – Vad ingår?

Sådär ja, då var jag tillbaka.


Senast jag lämnade er pratade vi om rekond i Haninge. Jag vet – ett väldigt oväntat ämne för den här bloggen. Förnyelse piggar upp, sägs det ju. Vi får väl se om det stämmer efter det här inlägget. Ni kanske väljer att helt sluta konsumera mina texter. Det kommer jag se som ett stort misslyckande och jag hoppas innerligt att det inte sker.


Så, rekond i Haninge säger jag. Vad sjutton kan det vara? Jag kan avslöja att en ledtråd är att det har med biltvätt i Haninge att göra. Någon som vet?


Ja, det är alltså en väldigt omfattande typ av rengöring av en bil. Jag gav ett presentkort på rekond i Haninge till min pappa när han fyllde år. Det skulle visa sig att det var en av de mest uppskattade presenter han fått i hela sitt liv. Om inte hans tårögdhet avslöjade det så kunde mamma intyga detta efteråt. ”Han blev väldigt, väldigt glad. Det blir Volvons första rekond i Haninge någonsin” sa hon och klappade mig på kinden.


Många har undrat vad sjutton denna tjänst, som jag köpt från biltvätten i Haninge, innebär. Till er ska jag nu säga att ni inte behöver undra längre. Här kommer nämligen min sammanfattning om vad som ingår i en rekond i Haninge.


Okej, till att börja med ska vi komma ihåg att det finns olika typer av rekond i Haninge. Invändig, utvändig och helomfattande. Eftersom pappa fyllde 70 år ville jag slå på stora trumman. En helrekond skulle det bli, och därmed basta!


I denna tjänst ingick allting som erbjöds i invändig och utvändig – och lite till! Biltvätten i Haninge torkar av bilen grundligt. Den poleras och vaxas med olika typer av maskiner. Fönstren putsas, de använder sig av däckglans och vinylglans av all plast och gummi. Förutom det sker avfettning av olika typer, och avlägsnande av rost. De till och med schamponerar bilen vid rekond i Haninge. Är det inte otroligt? När teamet på biltvätten i Haninge kommer till insidan av farsans bil sker en fortsatt oerhört grundlig rengöring. Hela insidan rengörs med tryckluft och allting torkas och rengörs noggrant. Sätena tvättas och allting känns som nytt igen.


Jag nämnde ju att det ingick några extra moment när man köpte helomfattande rekond i Haninge. Den som jag blev mest imponerad av var motortvätt. Biltvätten i Haninge ser alltså, till och med, till att rengöra motorjäkeln i bilen. Detta är jag övertygad om att pappa kommer älska.


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1677859 2021-04-12T15:16:51Z 2021-04-12T15:16:51Z Hyllningar och stamspolning

Det finns anledning att hylla dom som står eller har stått en nära ibland. Idag är en sådan dag då jag vill rikta min uppskattning till folk i mitt liv. Folk som betytt särskilt mycket både emotionellt och innehållsligt. Jag säger innehållsligt för att hylla de personer som gjort att saker hänt i mitt liv. De som skakat om mig och ryckt mig upp ur soffan. Såna personer. 

Är ni med? Då kör vi.


Stellan

Stellan är personen som lockade mig till huvudstaden med hjälp av stamspolning. Visst låter det konstigt? Ja, det är det nog också. Han drev ett företag inom stamspolning och behövde folk. Han behövde folk just under den period då jag var som mest uttråkad. Ni vet hur det är: Studenten var slut, och livsglädjen försvann när alla jävlar flyttade till Norge. Det var tufft och därför kom erbjudandet om stamspolning som ett brev på posten. Ja, alltså det kom bokstavligt talat ett brev med erbjudandet i. 

Tack Stellan!


Erika

Näste person med särskilt vikt i mitt liv är Erika. Erika var min första handledare när jag började med stamspolning. Hon brukade ofta säga att hon hade spolat varenda rör i hela stan. Jag tvekade på om det var sant men givet det tempo hon höll blev jag mer och mer övertygad. Ett otroligt Go hade hon, Erika – och det har hon fortfarande trots att vi inte utför stamspolning ihop längre. Vi försöker ses med jämna mellanrum som tyvärr blir mindre och mindre jämna. Hon har sitt eget liv, fortsatt med stamspolning närvarande. Jag har mitt liv också, och är glad över det.


Hon var den som bar upp mig när jag var ny i branschen. Hon såg till att jag lärde mig stamspolning. Vad jag skulle tänka på, vad jag skulle undvika och hur jag på bästa sätt kunde få bort ett stopp i avloppet. Hon hade ett driv som handlade både om att bli bättre själv och höja andra. En fenomenal egenskap. Kanske till och med en ganska sällsynt egenskap, vem vet?

Tack så mycket för all din hjälp när jag började med stamspolning, Erika!


Mamma

Ja, det blir svårt att göra en uppskattnings-lista utan att nämna min älskade mamma. Hon har alltid stått bakom mig i alla beslut. När jag valde att flytta till Sveriges huvudstad och arbeta med stamspolning sa hon åt mig att köra. Hon visste hur uttråkad jag var i hemstaden. Trots att det skulle innebära att jag var längre bort från henne såg hon till mitt bästa. Det var något väldigt fint över det där, tycker jag.

Nu hinner jag tyvärr inte hylla fler människor, men jag lovar att återkomma snart igen!

]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1675764 2021-04-07T15:34:46Z 2021-04-07T15:34:47Z Valte och hans hundmat

Sedan jag skaffade Valte så har mycket innehåll i den här bloggen kommit att handla om hundrelaterade ämnen. Detta var förstås ofrånkomligt och jag tror knappast att någon är förvånad. Det är ju trots allt lite det som är grejen med den här yviga bloggen. Att ni ska få följa med i olika skeden av mitt liv och således domineras innehållet av vad som dominerar livet. Hundlivet med allt vad det innebär är just nu mitt liv. Hundmat, lek, spring i skogen, hälsa på andra hundar – Allt sånt.


Efter förra veckans inlägg om Valte var det någon som hörde av sig med en rolig förfrågan. Hon frågade om jag inte kunde skriva ett inlägg som min hund. Ett inlägg där jag alltså låtsas vara Valte, och beskriver vad han är med om på dagarna. Vilken hundmat han äter, vad han gillar att göra, hur han ser på världen. Det känns oerhört långt ifrån vad jag vanligen gör men ibland måste man utmana sin comfort zone. Så nu kör vi:


Valte, 1,5 år


Löv är det bästa jag vet. Om de kunde smaka lika bra som hundmat hade jag varit ännu lyckligare, men jag är ändå lycklig – väldigt lycklig. För jag får vara ute och leka i löven. När vi kommer hem får jag äta hundmat, då blir jag glad igen. Jag är mest glad faktiskt, nästan hela tiden. Matte och jag brukar alltid gå samma promenad varje dag. På promenaden finns massor av löv. Löv och ibland såna där konstiga små djur med långa öron. De brukar springa iväg när jag kommer, trots att jag bara vill leka. De verkar vara rädda för mig. Hur kan de vara det, jag som är så snäll?


Matte brukar ibland ta med sig min skål och min hundmat ut på promenaderna. Särskilt när vi ska gå långt. Jag känner mig alltid piggare när jag har ätit mycket hundmat innan vi går på promenader. Undrar om människor känner likadant? Ibland är matte väldigt trött när hon har ätit sin mat. Då kan hon lägga sig i soffan och somna. Hon äter visserligen inte hundmat, utan människomat. Det kanske är stor skillnad. Vad vet jag. Jag får bara en köttbulle någon gång då och då. Det är gott, men inte lika gott som min hundmat.


Klart slut.


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1669391 2021-03-22T18:45:10Z 2021-03-22T18:45:10Z Släkten Bergvärme i Stockholm

Tänk att yrken kan gå i arv i generationer inom samma familj. Jag kan förstå att det skedde i den gamla världen. Då pappan var bonde föll det sig naturligt att sonen också blev det. Om man var redaktör för en tidning år 1928 ville man sannolikt att ens barn skulle ta över positionen då man pensionerade sig. Ja, ni förstår. Man kan lätt tro att detta är någonting som slutat förekomma, men så är inte fallet. Så är åtminstone inte fallet i min familj. Idag ska jag berätta om min familj och vår envishet vid att arbeta med bergvärme i Stockholm.


Jag växte upp med en pappa som levererade bergvärme i Stockholm. Han brukar säga att han var en av de första att erbjuda den här typen av tjänster. Jag är oerhört tveksam till om det stämmer. Jag skulle till och med vilja hävda att det inte är sant, men det skulle jag aldrig våga säga till honom. Jag skulle heller inte skriva om det här om jag inte visste säkert att han aldrig skulle läsa min blogg. Nåväl, pappa arbetade med bergvärme i Stockholm från mitten av 80-talet och fram till han blev pensionär. Min bror hade det i sina ådror. Han skulle också arbeta med bergvärme i Stockholm, om det så var det sista han gjorde. Jag minns när vi var små. Pappa ville gärna att vi båda skulle åka med, men jag såg inte nöjet i det. Jag förstod inte varför jag, som 10-åring, skulle behöva tänka på bergvärme i Stockholm. Jag skulle ju ändå bli hockeyproffs. Det stod skrivet i stjärnorna.


Brorsan däremot: Totalsåld. Han ville hoppa av gymnasiet för att börja jobba med bergvärme på farsans firma i Stockholm. ”Över min döda kropp” sa mamma som svar på det, och han fick lov att vänta. Jag tror att han började redan dagen efter studenten. Jag minns det eftersom han inte ville dricka så mycket på studentfirandet som han annars hade gjort. Han tog över firman 2009 och har faktiskt gjort ett riktigt bra jobb. Det kan jag med säkerhet säga eftersom jag verkar som revisor på bolaget.


Så varför babblar jag om bergvärme i Stockholm nu? Jo, därför att brorsans tvillingar nu har tagit studenten. Vad tror ni att de valde att arbeta med? Ja, ni gissade rätt. Även nästa generation i vår släkt ska tydligen arbeta med bergvärme i Stockholm.


Är det någon som har erfarenhet av samma släktmässiga yrkesärftlighet? Jag är nyfiken och vill veta mer!


]]>
tag:horsehaven.posthaven.com,2013:Post/1660004 2021-02-28T17:42:11Z 2021-02-28T17:42:11Z Samtalsämne: Smiledesign Stockholm

I förrgår var jag på dubbeldejt med min sambo. Paret vi skulle träffa bestod av en gammal klasskompis till sambon och dennes partner. Det var en trevlig kväll och det föll sig liksom naturligt att de skulle prata minnen. Detta gjorde att jag ofta hamnade med Per, som mannen hette. Han var trevlig men inte överdrivet pratglad. Jag undrade flera gånger om det berodde på mig eller om han bara var sådan av naturen. För att bryta isen ställde jag tidigt frågan vad han jobbade med. ”Smiledesign i Stockholm, här borta bara. Väldigt nära” svarade han.


Vad fan kunde det betyda? Smiledesign, i Stockholm? Hur kunde jag ha missat detta uttryck i alla år. Jag förklarade för honom att jag inte visste att Stockholm erbjöd något som hette smiledesign. Han svarade då att detta var en typ av estetisk tandvård som inte funnits sådär superlänge. Det förklarade delvis saken, förstås. Jag måste säga att det är få saker som gör mig så nyfiken som när jag får reda på att folk sysslar med väldigt specifika saker. En gång träffade jag en person som var dart-expert. Detta var förstås i England och hans arbete var alltså att konsulta i Dart. Inte för att han nödvändigtvis var överdrivet duktig själv. Mest för att han hade så otroligt bra koll på pilar. Vilka pilar som var bäst för olika typer av spelare. Jag visste inte ens att det fanns olika typer av spelare. Men nog om Dart och tillbaka till detta smiledesign i Stockholm.


”Vad innebär det att jobba med smiledesign i Stockholm?” frågade jag. ”Är det omväxlande? Vilka är det som vill eller behöver få sina smajl korrigerade? Vad tycker du om mina gaddar?” sa jag och försökte vara rolig. Sedan märkte jag på hans artiga leende tillbaka att jag inte var den första som hade gjort så. Spärrat upp munnen och lutat mig framåt för att sedan skratta åt mitt eget skämt. Han började berätta att det var människor i Stockholm, i väldigt olika åldrar, som sökte sig till smiledesign.


”Men varför?” kastade jag ur mig. Han förklarade att psykisk ohälsa ofta kommer av dåligt självförtroende utseendemässigt. Många människors missnöje med sitt utseende kommer i sin tur av skeva tänder. ”Saken är den att allt fler inser att smiledesign i Stockholm kan lösa ganska stora problem med förhållandevis små medel”. Jag frågade om han, på riktigt, kunde göra en bedömning av mina gaddar och säga vad han hade gjort om han fick fria händer.


Svaret rapporteras nästa vecka.


]]>