En fika om fönsterrenovering i Stockholm

Nya bekantskaper är väl ändå bland det bästa som finns. Håller ni med? Ibland blir jag påmind om hur många ni är som väljer att läs min blogg regelbundet. Det kan hända när jag går på stan. Det kan hända när jag sitter och går igenom mailinkorgen. Det kan också hända när jag bara sitter och sneglar på kommentarerna på dessa inlägg. Så, känner ni att ni vill kommentera någonting – Gör det! Inget gör mig gladare.


Hur som helst, nya bekantskaper. Igår när jag var på väg för att möta en kompis kom en kille fram till mig och bad att få säga ett par ord. Jag tog ur hörlurarna för att höra vad han hade på hjärtat. Han förklarade att han lyssnar på podden och att han har läst bloggen i nästan 5 år. Han hette Magnus, jobbade med fönsterrenovering i Stockholm och var 32 år. Han verkade trevlig och det var ett tag kvar till jag skulle möta upp min kompis så jag frågade om han ville ta en kaffe. Han tackade ja, och vi kilade in på närmaste café. ”Fönsterrenovering i Stockholm, säger du. Hur går den branschen?” frågade jag. ”Fönsterrenovering i Stockholm går bra!” svarade han.


Han utvecklade sitt svar och förklarade att fönsterrenovering i Stockholm faktiskt går ”väldigt bra!”. Jag insåg att jag aldrig ens hade reflekterat över att folk jobbar med såna saker. När jag väl tänkte efter insåg jag också att jag ganska ofta ser såna där triangulära skyddsanläggningar på byggnader runt om i stan. Kanske är det trots allt ganska vanligt att man, i alla tusentals byggnader i Stockholm, genomför fönsterrenovering. ”Ja, någon måste ju göra jobbet” förklarade han, och ja, så är det ju!


Vi pratade vidare i ungefär 45 minuter, min nya vän och jag. Givet att han var en trogen lyssnare och läsare tänkte jag först att samtalet kunde riskera att hamna på vad jag gör. Så blev det inte, och det känns faktiskt jävligt bra. Vi pratade mest om fönsterrenovering i Stockholm. Hur arbetet går till, vad som är roligast och faktiskt också vad man kan tjäna för pengar. Det visade sig vara ganska lönsamt.


Kanske skulle man ta och byta bana?


Pappa anlitade hemstädning

Jag var ute hos farsan igår. Det känns både som att det var extremt längesen och väldigt nyligen. Alla vet förstås varför. Jag var inte ens välkommen in på tomten förrän jag kunde visa upp att jag hade antikroppar. Det kunde jag nu göra, och jag var välkommen in på fika för första gången på 9 månader.


Jag klev in i hallen och gick mot köket. Jag gjorde mig redo att kliva över verktyg, lådor och annan skit. Som vanligt tog jag inte av mig skorna. Det gjorde jag nämligen aldrig eftersom det riskerade att sätta flisor i fötterna. Innan jag satte ner foten i köket skrek farsan till: ”Öh! Skorna, för fan”. Jag vände mig om och tittade på honom. Jag frågade om han höll på att få slaganfall eller vad det var frågan om. ”Ser du inte hur rent det är här?” sa han och pekade. Jag hade inte lagt märke till det, men det stämde.


”Vad har du gjort?” frågade jag. Han log och svarade att han skaffat hemstädning. Det var svårt att ta in vad han just hade berättat. Jag testade därför att upprepa vad han sa för att se om jag hört fel: ”Du har skaffat... hemstädning?”. Han bekräftade att det var det jag hade hört. Min pappa, som alltid har varit den mest ekonomiska person jag någonsin träffat, har skaffat hemstädning. Det var inte på något sätt så att jag var besviken. Jag var bara extremt förvånad.


Jag gjorde som han sa, och tog av mina skor. Därefter tog jag en vända i huset för att se hur det såg ut. Jag kan avslöja att det såg väldigt bra ut. Vem som än utförde den här hemstädningen gjorde ett väldigt bra jobb. Faktum är att jag aldrig, under mitt 43-åriga liv, hade sett det såhär städat. Inte i närheten, faktiskt. Han hade alltid bott själv. Han hade alltid struntat fullkomligt i hur det såg ut hemma hos sig. Maskiner, verktyg, skräp, damm, flisor, sågspån och kattskit. Aldrig hade hemstädning varit något han fokuserade särskilt mycket på. Fram till nu.


”Är du nöjd eller?” frågade jag när vi kom in i vardagsrummet. Han log igen, tog ett djupt andetag och sa nöjt: ”Hemstädning är det bästa beslut jag har tagit, tror jag.”


Det tror jag också.


Fasadrenovering Stockholm del 2


Senast ni hörde från mig skrev jag om min förunderliga promenad genom stan. Den kvällen jag refererar till fastnade jag i en tanke som jag inte blev av med. Tanken handlade om fasadrenovering i Stockholm, och vad detta hade givit stan genom åren. Sveriges huvudstad är trots allt väldigt gammal. Utan dessa renoveringsåtgärder hade byggnaderna, för längesen, förtvinat av den kalla nordanvinden och det karga klimatet. Egentligen är det ganska otroligt att vi klarar av att se efter våra hus i den här delen av världen. Men detta lyckas vi med – Och en viktig anledning till det är proffsen på fasadrenovering i Stockholm och annanstädes.


Jag kan riktigt höra hur vissa av er tänker ”Å nej, inte ett inlägg om fasadrenovering i Stockholm igen!”. Till er kan jag säga: Frukta icke – För ni har ännu inte förstått vidden av detta vackra yrke och vad våra yrkesprofessionella på området har gjort för staden.


Vad som hände efter min förra promenad var att jag gick på ännu en. Tankemönstret brukar alltid skilja sig från promenad till promenad, men inte den här gången. Nej, den här gången märkte jag ganska omedelbart att tankarna satte iväg åt samma håll som sist. Fasadrenovering i Stockholm var inte ett tema som jag hade tänkt färdigt på. Det var ett som stod säkert, åtminstone om du frågade min hjärna.


Den här gången spatserade jag längs gatorna i en annan del av staden. Även här skulle jag stöta på folk som sysslade med fasadrenovering i Stockholm. För att säkerställa att det var den här typen av bygge jag sprungit på frågade jag en av arbetarna. Tyvärr pratade han inte svenska, och engelskan var svår att förstå. Jag är övertygad om att han kände så över min engelska också. Däremot tyckte jag mig minsann se att dessa killar använde samma slags utrustning som de jag sprang på förra veckan. Det var fråga om fasadrenovering i Stockholm, och så var det med den saken.


När man kommer ifrån den värld som jag länge levt i sysslar man sällan med fasadrenovering i Stockholm. Kanske är det detta som väckt min fascination för ämnet. Jag skulle nästan vilja skriva en teater om fasadrenovering i Stockholm. Det kan väl knappast ha gjorts förr?


Sexleksaker fortsättningen

Maken till respons, det säger jag bara. Efter förra veckans blottläggande av min storebrors dumhet har kommentarerna regnat in. Inte visste jag att en liten berättelse om sexleksaker på fel plats skulle locka så många av er att höra av sig. Nåväl, jag känner väl inte mina läsare så bra som jag först trodde, och det känns ganska kul.


För er som inte läste inlägget kommer här en snabbgenomgång: Vi spelar alltid julklappslek på julafton med hela släkten. Det är alltid roligt och helt klart en höjdpunkt på kvällen. Gamla, unga, barn, ungdomar och tråkiga vuxna deltar i samma spel och försöker få händerna på de bästa julklapparna. Jag minns att min bror, för ett par år sedan, sa att han skulle tänka utanför boxen nästa gång. Med tanke på hur han är funtad så borde jag anat oråd redan då, men det gjorde jag inte. I år small det dock. Han hade införskaffat fem presenter, varav 4 var olika sexleksaker. ”Vilka sexleksaker då?” undrar några av er nyfiket. Det tänker jag inte svara på. Anledning: Det finns ungdomar som läser min blogg. Ni får helt enkelt öppna er fantasi. Min ledtråd är att det i alla fall var några av de vanligaste sexleksakerna. Gör vad ni vill med den informationen.


Nåväl, efter mitt inlägg om det minst sagt underliga julklappsspelet har många hört av sig. Jag önskar att jag kunde säga att många hade hört av sig med liknande berättelser. Folk som skrev ”Å, vad jag känner igen mig i det där. Vi hade också massa sexleksaker på vårt spel. Hö hö hö”. Så var det alltså inte. Många av er har visat stark empati för mig och mina känslor om det hela. Denna empati har ofta följts av ett totalt gapskratt som uttryckt sig genom fler ”ha” jag någonsin har sett.


Jag är glad att jag fortfarande kan underhålla er. Glad för att min otroligt märkliga bror kan sända glädje till er där ute i mörkret. Sexleksaker är bra leksaker om de finns på rätt ställe. Jag är dock osäker på om det är just sexleksaker man bör deala med i julklappspel. Särskilt inte julklappsspel bestående av allt från gamla människor till små barn.


Vad har ni för tankar om detta? Har ni upplevt något liknande under era julfiranden eller sticker detta ut som något av de konstigaste ni hört? Jag berättar ständigt mina historier för er. Nu vill jag höra era historier!


Konflikten om balkongrenovering

Det blossar nästan alltid upp en konflikt varje gång ett relativt omfattande bygge ska genomföras. Min upplevelse är att det knappt finns några undantag som bekräftar regeln vad gäller detta. Människor kan i ena stunden skandera om hur viktigt det är att bygga nya bostäder i Sverige. I nästa stund klagar de lika högljutt när en gammal skola som ligger bredvid deras fastighet ska rivas till förmån för nya byggen. Den ena handen verkar inte veta vad den andra gör i sådana frågor. Och det gör det hela mycket komplicerat.


Ta balkongrenoveringar som exempel. Det är bannemej en fråga som upprör svenskarna ända ut i hårtopparna. Balkongrenovering är förstås ett uttryck som kan innebära många olika saker. Det kan handla om en enklare och mindre renovering. Men det kan också handla om byggprojekt som gör hela balkongen större åt alla håll. Eller projekt där man till och med bygger balkonger på fasader där det aldrig förr har funnits. Sådana omfattande balkongrenoveringsprojekt rör nästan alltid upp känslor. Och jag ska berätta varför.


  1. De allra flesta som bor i en lägenhet skulle uppskatta att få en balkong. Balkongen är en naturlig tillflyktsort för stadsbor och det är bevisat att lägenhetsägare mår bra av att ha en. Angående huruvida balkongbygget förstör fasaden på huset kan man ju fråga sig vilka som bryr sig mest. De som går utanför och tittar upp på byggnaden eller de som bor på insidan och inte tvingas se fasaden. Alltså, en balkongrenovering ses i regel med positivism från de boende.


  1. Den största skepticism mot balkongrenovering kommer förstås från det håll där den mesta skepticism kommer ifrån. Nämligen från allmänheten. Denna klump av klagan. Personer som kanske passerar byggnaden i fråga någon gång då och då. Men som ändå tycker sig ha rätten att kräva att den inte ska få förnyas. Till allmänheten hör förstås också stadsförvaltningar, som ofta ställer sig negativa till balkongrenoveringar. Det förstör fasaden på byggnaderna, tycker de. Men tänker de inte på att värdet för lägenheterna i staden kan öka markant? En balkong är, som sagt, någonting eftersträvansvärt för de allra flesta stadsbor.


Detta är förstås långt ifrån okomplicerat. Och även om min åsikt lyser igenom i texten så försöker jag ställa mig så objektiv jag kan till frågan. Balkongrenovering kan vara känsligt för många. Det är tveklöst så att ett sådant byggprojekt kan förändra utseendet på fasaden. Det kan göra byggnaden mindre tilltalande för ögat. Men tänk på nyttan! Jag har sett byggen som har gjort den nya balkongen till en integrerad del i en gammal fasad. Med rätt leverantör av balkongrenovering så kan balkongen bli ett tillskott snarare än en böld på huset. Det gäller bara att få till utseendet, och det fixar proffsen!


Skriv gärna ner och skicka era tankar om detta till mig!