Teamet med mässingsskyltarna

Jag berättade senast bland annat om teamet som jag arbetade med mässingsskyltar i under några år. Det var många minnen som väcktes till liv efter att jag hade postat texten. Många saker som kom till ytan som jag inte tänkt på under lång tid. Jag tänkte därför ta tjuren vid hornen och göra en mer omfattande beskrivning av mitt team inom mässingsskyltar. Hoppas att ni tycker att detta är en bra idé. Om inte annat får jag lov att välkomna er tillbaka nästa vecka då jag kommer med fler filmtips.


Så, vad är det för människor som börjar arbeta med mässingsskyltar egentligen? Det är en blandad skara, ska ni veta. Vi kan börja med den mest uppenbara.


Roger vad chefen på stället. Så hade det också varit sedan urminnes tider. Faktum är att ingen riktigt visste hur länge han hade sysslat med mässingsskyltar. Det var i alla fall under lika lång tid som han varit chef. Han var en alltiallo. Inte den mest pratglada person jag mött men han kunde verkligen allt om mässingsskyltar. Han var som ett uppslagsverk när det kom till det. Dessutom samlade han på mässingsskyltar som han förvarade i album hemma. En gång under 7 år på samma arbetsplats bjöd han hem oss andra. Det var då han visade sin samling av mässingsskyltar. Mycket imponerande och lite, lite märkligt.


Nästa person var Harriet och vi hade ungefär samma facit. När vi en gång i tiden anställdes så sökte de 2 nya personer till företaget. Det blev vi två som tog de positionerna. Vi två som skulle lära oss mässingsskyltar och ta världen med storm. Det sistnämnda vet jag inte om vi gjorde men mässingsskyltar lärdes och det lärdes effektivt. Vi jobbade ihop under 5 år innan hon valde att sluta och satsa på studierna. Det var ett väldigt trevligt halvt decennium och jag kan sakna henne än idag.


Näste person var Erik. Erik tog över när Roger en dag valde att sluta arbeta med mässingsskyltar. Det var ett naturligt steg och inte direkt något som någon på företaget hade något emot. Han var fenomenal och visade stor ledaranda trots sin ringa ålder. Han hade börjat ett par år efter mig men var ändå det naturliga steget då ny chef skulle väljas. Han var också ett unikum när det kom till kunskap om våra produkter. Absolut världsklass.


Nästa vecka ska jag berätta om Sara, Christer och Arash. På återhörande.


Jobbet som flytthjälp i Lidköping

Tänk vad tiden går ändå. Jag har arbetat med en väldig massa olika sake genom åren. Faktum är att jag nästan tror att jag har jobbat allra bredast. Tror ni inte det? Nu talar jag bara till er som vet vad jag jobbat med förstås. Jag tänker att det kanske kunde vara roligt för er att få en liten summering. En rapport om vad jag har jobbat med, från start till nu – så att säga. Jag tänkte att jag skulle lägga ett inlägg i taget på detta och jag kommer börja vid tiden efter gymnasiet.


Detta är alltså, skrämmande nog, 30 år sedan nu. Jag jobbade med flytthjälp i Lidköping och Mariestad.


Hur fick jag jobb som flytthjälp i Mariestad?


Det hela är ganska lustigt. Det började med att jag hjälpte en kompis att flytta en gång. Jag har alltid varit stor och ganska stark trots att jag inte tränat så mycket. Kompisens pappa var med och han drev en firma. Firman sysslade med flytthjälp i Lidköping. De skulle dock utvidga verksamheten och erbjuda flytthjälp även i Mariestad. Det var därför de behövde nytt folk. När han såg mig lyfta en byrå själv tittade han på mig med en lurig min. Jag tittade tillbaka och undrade vad det var frågan om. Sedan frågade han om jag ville satsa på att bli Lidköpings bästa flytthjälp. Jag tvekade inte en sekund.


När började du som flytthjälp i Mariestad och Lidköping?


Det var faktiskt redan 2 veckor efter mitt första möte med han som drev firman som jag först satte min fot där. Under den första månaden så var vi bara flytthjälp i Lidköping. Sedan ändrades det när vi också blev en firma som agerade flytthjälp i Mariestad. En himla fin tid faktiskt. Det kändes ganska omedelbart som att jag hade arbetat med detta under längre tid än jag hade gjort. Som att mina kollegor hade vart kollegor under längre tid än de varit. Ni vet, den där känslan som man vill åt när man börjar på ny kula. På nytt jobb.


Jag var sedan verksam inom flytthjälp i Mariestad med omnejd under 2 års tid innan jag rörde mig vidare. Nästa vecka återkommer jag med rapport om nästkommande jobb!

Armbågskontakter, en helt ny värld

De finns lite överallt, du har garanterat sett dem, förmodligen använt dem men knappast tänkt på dem. Det är armbågskontakterna jag pratar om. Nu har du ingen aning om vad en armbågskontakt är för nåt när du bara hör ordet utan sammanhang, så okända är dessa viktiga prylar i samhället. En armbågskontakt är den där knappen du trycker på för att öppna dörren, om du antingen är handikappad, vägrar röra dörrhandtag eller bara gillar att trycka på saker, som till exempel armbågskontakter. Någonstans här börjar du inse varför de är viktiga i samhället, för annars skulle du och många andra aldrig ta er genom alla stängda dörrar man råkar på varje dag. Och det skulle ju minst sagt kunna vara obekvämt.


En armbågskontakt är inte heller fullt så enkelspårig som det låter. Du kan trycka på den med andra kroppsdelar också, handen eller bara gå rakt in i den. Helst inte alltför burdust då, även om armbågskontakterna oftast inte är alltför kantiga är de fortfarande hårdare än dig och du kan komma att få blåmärken i form av hörnet på en armbågskontakt. Så det är väl att rekommendera att ändå oftast använda armbågen lite lagom försiktigt istället. Eller använd en käpp, det är inget som säger att du inte får använda en käpp för att trycka på armbågskontakten. Det finns faktiskt väldigt få regler kring användandet av armbågskontakter, så du kan vara lugn på den fronten. Däremot finns det ju fortfarande en del sociala normer som innebär att du kanske inte bör göra precis som du vill. Apropå att trycka på armbågskontakten med andra kroppsdelar då till exempel.


Nu när du fått upp ögonen för armbågskontakter kommer du lägga märke till dem överallt. Dörrar du aldrig hade trott begåvats med automatik visar sig ha en armbågskontakt som helt magiskt öppnar den åt dig. Helt fantastiskt vilken ny värld du nu upptäcker, allt tack vare armbågskontakten. Du kommer att börja reflektera över placering, effektivitet och material, ja du kanske till och med blir riktigt engagerad och ägnar ditt liv åt att spana in nya armbågskontakter. Det är ingen dålig hobby, man reser och upplever nya saker, träffar folk och lär känna dörrar. Så underskatta inte armbågskontakernas betydelse i ditt liv bara för att du inte tänkt på dem innan.

Ett städföretag i en svunnen tid

Jag har tittat på en väldigt populär amerikansk serie om en familj som äger ett stort mediebolag. Detta fick mig att känna att jag borde börja skriva eget. Det har alltid varit en dröm som jag aldrig riktigt jagat. Jag har aldrig riktigt kommit fram. Kommit till skott. Ni vet, allt det där. När jag nu har sett denna serie har jag fått idéer för att göra något liknande. Ett familjedrama i mindre skala. Relationer mellan människor som inte gillar varandra men som tvingas umgås på grund av deras familjekoppling. Vill ni höra hur långt jag kommit i tanken?


Jag tänker att det kan handla om ett familj som driver ett städföretag. Det ska inte vara ett litet bolag. Nej, ett av Sveriges absolut största städföretag ska det vara. En historia om makt och svek. En berättelse om hopp och förtvivlan och allt däremellan. Om självförverkligande och cynism. Är ni med?


Tanken är att familjen och således städföretaget ska drivas av en riktig matriark. Hon har varit med i gemet länge och sett alla delar av branschen. Hon började arbeta på ett städföretag när hon bara var 15 år gammal i hemlandet. Karriären fortsatte sedan i Sverige och hon klättrade snabbt i rang på företaget hon hamnat på. Redan vid 19 års ålder, i ett helt nytt land, fick hon sin första chefstjänst. Det hade aldrig hänt på detta städföretag tidigare. När hon var 23 startade hon sitt eget städföretag som växte, växte och växte till dess att vår historia börjar.


När vi kommer in i berättelsen så har städföretaget precis köpt upp sin största konkurrent. Ett järngrepp om den svenska marknaden har tagits och expansion till de andra nordiska länderna fanns som plan. Det krävde bara att alla i ledningen, dvs i familjen, var med på tåget. Alla var inte lika entusiastiska till expansionen. Framförallt tyckte den äldste sonen att det var ett dumt läge att utvidga verksamheten på det viset.


Det ska också läggas till att serien om detta städföretag kommer att utspela sig i början av 00-talet. En period man inte riktigt har börjat minnas än, om ni förstår vad jag menar. Det ska bli väldigt spännande att se om jag får till detta. Det vore himla kul!

Vår marknadsanalys

Det finns marknadsanalyser som säger lite och så finns det de som säger mycket. Jag kommer, i detta inlägg, att berätta om den senare sorten. Detta faktum blev nämligen tydligt för mig nyligen. Inte för att det inte har varit tydligt förut, men extra tydligt då i alla fall. Det var nämligen så att vi gjorde en mer omfattande marknadsanalys än vi tidigare gjort. Den var mer omfattande och den utfördes dessutom av ett företag vi inte jobbat med förut. Himla kul att man kan få nya erfarenheter på det där sättet.


Denna marknadsanalys syftade till att svara på ett antal frågor vi ställt oss men aldrig fått besvarat. Det är väl visserligen syftet med alla marknadsanalyser, i någon mening. Jag kommer gå in på de olika insikter vi fick efter att analysen genomförts.


För det första hade vi ganska dålig koll på konkurrensen för vår tjänst. Varför det gått och blivit så har nog att göra med flera olika faktorer. Min teori är att det finns två övergripande anledningar. För det första så är vi en ung organisation. Vi har inte funnits i mer än 3 års tid. Trots denna korta tid har vi ändå låtit genomföra olika marknadsanalyser för att lära oss mer om vår bransch. Tydligen har vi missat just den här biten i de analyser vi genomfört själva. Ja, ja, man kan inte alltid ha koll på allt. Förutom vår ringa ålder tror jag att nästa aspekt till vår brist på konkurrensinformation är denna: Vi har inte kört på det spår vi trodde från början. Nästan utan att vi märkte det så skapade vi en ny tjänst som inte alls var som den första vi byggt. Det blev helt enkelt så att vår verksamhet bara gick in i ett nytt paradigm. Ett paradigm vi inte kände till så väl men som en marknadsanalys (förhoppningsvis) kunde lära oss mer om.


Nåväl, det var det om konkurrensen. En annan sak vi lärde oss, och som på något sätt är nästa steg, var hur vår kommunikation skulle behöva ändras. Det var någon som sa att slutmålet med en marknadsanalys alltid ska vara att agera, att handla. I vårt fall blev det uppenbart att vi var tvungna att handla på nytt sätt när det kom till marknadsföring. Vi kunde inte ha kvar den position (gentemot konkurrenter) som vi hade. Vi blev helt enkelt tvungna att tänka nytt. Så det gjorde vi.


Mer om det, och om vår marknadsanalys, nästa vecka!