Innan Jens och Kristina fick barn visste de inte alls vad de kunde vänta sig. De var båda ensambarn och hade därför inga syskonbarn eller småsyskon att ha erfarenhet av. Inte heller hade några av deras vänner skaffat kids ännu. De var, med andra ord, helt gröna och fick helt enkelt ta föräldraskapet som det kom, även om det var läskigt.

Vi spolar fram tiden till när deras äldsta son är 5 år och kan här avslöja att allt har gått bra. De har nu två barn, varav den yngsta inte ens fyllt 2 år ännu. Det är nu när vi besöker familjen som det första stora traumat har inträffat.

Marsvinet Hugo har dött, endast 1,5 år gammal. Vide, sonen, är förstörd och en begravning ska hållas för djuret i trädgården. Allt ska ske i enlighet med hur en människojordfästelse sker, ja eftersom Hugo varit så älskad. Vide önskar begravningsblommor, för sådana hade han sett på farfars begravning året innan.

Jens och Kristina tittade på varandra när de fick förslaget, eller kravet som det egentligen var. Var det inte lite överdrivet att köpa dyra begravningsblommor för att begrava ett marsvin? Kunde det verkligen motiveras ur en ekonomisk synvinkel? De tänkte att de kanske kunde köpa andra typer av blommor och sedan hävda att de var begravningsblommor. Denna lösning hade två stora motargument.

För det första:

Vide må vara 5 men han är en vaksam gosse. I hans värld så ser begravningsblommor ut så som de gjorde då farfar begravdes. Stora och vackra blomsterarrangemang i vitt och rött, precis som han önskat sig. Föräldrarna skulle alltså behöva skaffa likadana begravningsblommor för Hugos jordfästelse. Annars kunde de räkna med att inte vara omtyckta i några månader. Det ville de inte genomlida igen. Det räckte med att bilen gick sönder då de skulle åka till Skara Sommarland i somras. Det var verkligen en hemsk upplevelse. Nej, skulle det bli begravningsblommor alls så skulle det bli sådana som grabben förväntade sig. Det fanns inga mellanting.

För det andra:

Den moraliska aspekten måste alltid vägas in. Om, och jag säger verkligen OM, föräldrarna skulle välja att komma på en egen billigare lösning på begravningsblommor – ja, då skulle de inte kunna se sig själva i spegeln på lika lång tid som Vide hade varit sur på dem om de vägrade.

Med andra ord fanns bara ett alternativ. Det skulle bli dags att än en gång åka och köpa ett stort arrangemang med begravningsblommor. Denna gång för att begrava ett marsvin. Det finns något poetiskt och vackert över det också.

Hur ser ni på detta scenario? Tankar om begravningsblommor eller moral? Jag tar emot alla tankar med öppna armar!