Världens bästa bonusbarn, det är vad jag är. Ja, jag kallar mig bonusbarn trots att jag egentligen inte alls är ett. Min frus familj är min bonusfamilj och jag håller dem varmt om hjärtat. Särskilt för att jag aldrig stått min egen familj särskilt nära. Hur som helst så har jag nu valt att själv titulera mig världens bäste. Detta kommer sig av min förmåga att köpa julklappar. Förra julen så valde jag att köpa lastskydd till flera familjemedlemmar. Vilken jävla succé det blev. Jag ska berätta om detta för er vare sig ni vill eller inte.

Min frus familj (min bonusfamilj) är en stor sådan. De är 5 syskon, varav hon är den yngsta. Ingen av dem är särskilt bilintresserade. Detta är jag väl införstådd med eftersom jag nu, under 10 års tid, har försökt få dem att bli det. Jag tänkte att lastskydd skulle vara en bra gateway till intresset.

Jag knallade omkring i en bilaffär och kom till avdelningen för lastskydd. Jag behövde verkligen inte köpa något nytt till någon av våra bilar. Framförallt hade jag fått stränga riktlinjer från min fru om att inte köpa på mig fler. ”Det får räcka nu” sa hon och det var ord och inga visor för att komma från henne. Inga fler lastskydd skulle det bli. I alla fall inga fler för just mig. Hon sa dock ingenting om att köpa lastskydd till andra. Det där, mina damer och herrar, kallar jag ett kryphål.

Ett par månader innan jul, det är då jag är som mest sugen på att handla julklappar. Inne i bilaffären såg jag på lastskydden och hörde min svägerskas ord eka i öronen: ”Man skulle nästan ha ett lastskydd till bilen” i samband med något jag inte minns. Det skulle man alltså ha, något som kunde skydda bilen. Jag bestämde mig där och då för att lastskydd skulle bli den första present jag inhandlade. Köpet genomfördes och jag bar ut skyddet till min bil.  Jag hoppade in, startade bilen och kände mig nöjd med mig själv. Jag tänkte: ”Lastskydd borde alla som äger en bil ha”. Sedan stod jag på tomgång och tänkte en stund. Jag vände blicken tillbaka mot affären och funderade i någon halv minut. Sedan stängde jag av och gick in igen. Bagageutrymmet var fullt av lastskydd den eftermiddagen. Detta skulle bli den bästa julklappen familjemedlemmarna någonsin hade fått.

Vill ni veta hur det gick? Ratta in på bloggen nästa vecka igen!

Det var ett jobb inom balkongrenovering som tog mig till Stockholm en gång i tiden. Det känns ganska knasigt att tänka sig nu eftersom det har gått så lång tid. Så himla lång tid av vänner, olika jobb, familjeskapande (om nu det är ett ord) och annat. En fin tid hela vägen, och den fortsätter och fortsätter – men tiden i Stockholm började om sagt med balkongrenovering. Nu ska jag berätta om den tiden.

Jag hade fått nys om ett jobb som skulle bli ledigt i huvudstaden. De behövde två personer från vårt företag att åka upp och assistera. Vi skulle förses med husrum och allt praktiskt under de 4 månader som vi skulle vara där. Det var från maj till september. Jag var något skeptisk till att jobba med balkongrenovering i Stockholm. Det kändes som en så otroligt stor och komplicerad stad. Det kändes inte som att jag skulle passa in i Stockholm eller med balkongrenovering i staden. Detta trots att jag arbetat med balkongrenovering utanför Stockholm i flera år innan dess. Så kändes det då och det är roligt att tänka på idag.

Mitt första boende i huvudstaden blev Skeppsbron. Det blev baracker i ungefär 3 veckor innan det beslutades att vi skulle flytta. Tydligen hade folk som bodde i närheten klagat på att utsikten påverkades negativt. Lite ironiskt, med tanke på att vår balkongrenovering är det som gör Stockholm finare. Men, men, folk är folk och folk kommer alltid att vara folk.

Vår balkongrenovering i Stockholm fortsatte och vi rörde oss vidare genom stan. Både genom olika projekt och boenden vi gavs. Detta var ett jävligt effektivt sätt att se sig om i den stad jag missat under hela mitt liv. Faktum är att jag aldrig hade varit i Stockholm innan jag började arbeta med balkongrenovering där.

Jag började älska det. Jag började verkligen uppskatta arbetet med balkongrenovering, men också Stockholm. Vilken fantastisk stad det var. Min kollega hemifrån räknade ner dagarna till han fick åka hem igen. Jag räknade ner, men av helt andra anledningar. Jag ville inte hem. Jag ville stanna. Så blev det tillslut. Jag började höra och se mig om efter boenden. Kollade med min platschef om de behövde assistans med något annat till hösten. Många lovade att de skulle kolla. Få återkom med positiva resultat, tills en dag. Ja, det blev faktiskt boende och jobb på samma dag. Jag fick visserligen röra mig ifrån balkongrenovering men jag blev åtminstone kvar i Stockholm.

Skam den som ger sig!

Det finns många frågor om hur det är att vara målare i Stockholm. Om ni hade frågat mig för två veckor sedan om detta hade jag ställt mig tveksam. Nu har jag däremot fått beviset. Jag vet inte om det är Stockholm, målare som yrke eller jag själv som orsakar frågorna i alla fall. Kanske alltihop på en och samma gång? 

Ni är säkert några som inte förstår vad jag pratar om nu. Det är nämligen så att jag har berättat lite mer om mig själv än jag vanligtvis brukar göra. En av de saker jag berättat är att jag, en tid i livet, arbetade i Stockholm som målare. Det var inte många av er som visste det. Tydligen har jag aldrig tagit upp detta i bloggen, vilket förvånar mig. Många av de personer jag hänvisar till regelbundet lärde jag känna som målare i Stockholm. Jag antar att jag dock aldrig belyst riktigt hur jag blev bekant med dem.

Nåväl, det är aldrig för sent att ändra sig. Särskilt inte när det är så uppenbart att ämnet målare i Stockholm är så otroligt populärt. Jag ska därför göra som jag gjorde sist. Jag ska besvara frågor om min tid som målare och min tid i Stockholm. De frågor jag presenterar är sådana jag fått över mail och som jag tror att fler kanske skulle uppskatta att få svar på. Om ni inte får svar på just det ni undrar: Skriv igen. Det är många som hör av sig, vare sig det handlar om målare i Stockholm eller annat, men jag svarar alltid så småningom.

Tror du att målare i Stockholm har det bättre än i andra städer?

Ja, det tror jag faktiskt. Jag backar upp det mot min egen erfarenhet. Jag arbetade nämligen som målare i min lilla hemstad innan jag flyttade till Stockholm. Det var betydligt mer enformigt. Att arbeta i huvudstaden gav mig så otroligt stort utrymme att ägna mig åt många olika typer av måleri. Till att börja med så är det ju en väldigt gammal stad. Detta innebär att de hus man arbetar med varierar otroligt mycket. Från nyare till äldre till extremt gamla.

Kommer du jobba som målare i Stockholm igen?

Man ska aldrig säga aldrig. Däremot kan jag säga att jag trivs med mitt liv just nu. Jag gillade verkligen att arbeta som målare i Stockholm. Det gav mig väldigt mycket. Inte bara socialt utan kanske framförallt erfarenhetsmässigt. Jag är på många sätt där jag är idag tack vare den här tiden i livet. Det påminner jag mig faktiskt om ganska ofta!

Tjänar man bra som målare i Stockholm?

Det beror säkerligen på vilket företag man arbetar på. Jag minns att jag helt klart tjänade mer än jag först hade trott i alla fall!

Återkommer snart igen!

Okej, ni vet att jag under det senaste året skrivit mycket om att jag vill lära mig nya saker. Efter det som hände kände jag för första gången att livet verkligen hänger på en skör tråd. Det är läskigt men också uppiggande på något vis. Dagens tema kanske kommer uppfattas som något förvånande för vissa av er. Det är nämligen: Elmarknaden.

Varför elmarknaden? Så lär nog ganska många tänka just nu. ”Varför inte?” är det enda rimliga svar jag kan ge. Jag använder el precis hela tiden, varje dag. I vad jag än gör så används el. Ändå har jag ingen aning om elmarknaden, ingen aning om var den el jag nyttjar kommer ifrån. Skrämmande? Nej, men kanske lite märkligt.

Så, till att börja med. Hur ser elmarknaden i Sverige egentligen ut? Till att börja med ska poängteras att Sverige, Danmark och Norge delar sina elmarknader. Så har det sett ut sedan 90-talet. En gemensam skandinavisk marknad som skapades utifrån rädsla, skulle man kunna säga. Man var orolig att elpriserna skulle sticka iväg och genom att samarbeta med den gemensamma elmarknaden kunde man komma undan – trodde man.

Med detta sagt ska det poängteras att slutkunderna endast kan köpa el från inhemska bolag. Den gemensamma elmarknaden påverkar således inte gemene man och dennes köp av el. Det är väl förmodligen därför som denna information flugit över huvudet på många människor, mig själv inkluderat. Fram till nu då alltså.

När jag nu skriver dessa saker om den svenska elmarknaden – kom då ihåg att jag bara är en okunnig nybörjare. Ja, alltså jag menar att jag inte kan garantera att exakt allt jag säger är rätt och riktigt. Jag tar däremot gärna feedback från de av er som kan. Jag slår vad om att jag har både en och två följare som kan elmarknaden alldeles utmärkt. Ni får gärna skriva i kommentarsfältet och berätta för mig om jag fått någonting om bakfoten. Jag riktar stor tacksamhet till er som gör mig smartare för varje dag. Tack, tack och tack!

En sak som jag alltid har undrat är hur priserna på elmarknaden egentligen kan svänga. Jag menar, vad är det egentligen som gör att svängningarna uppstår? Detta sökte jag upp och fann svar på. Det korta svaret är att det finns många faktorer som påverkar. Det handlar framförallt om vad som händer ute i den stora världen. Oljepriser, svängningar på valutamarknaden, pris på kol osv. Ja, ni förstår ju. Elmarknaden svänger av att saker i världen händer och det lär väl knappast göra någon förvånad.

Nu hinner jag inte skriva om detta längre. Vi får se om jag får anledning att återkomma till ämnet elmarknaden lite längre fram. Till dess: Ha det så bra!

Jag anade inte alls vilket stort intresse det skulle finnas för det senaste ämnet jag skrev om här. För er som missade vad det handlade om så var temat Att sälja bil i Uppsala. Varför det är just den staden är för att det helt enkelt är där jag bor. Det är inte svårare än så.

Hur som helst så var det i alla fall väldigt många som hörde av sig. Många som hade funderat att göra samma sak. Att sälja sin gamla bil i Uppsala och, i slutändan, köpa något nytt. Att sälja sin bil i Uppsala kan vara krångligt. Särskilt krångligt kan det förstås vara för någon som aldrig riktigt gjort det förut. Så minns jag nämligen att det var för mig innan jag började göra ”fordons-karriär” som min pappa kallar det. Första gången jag skulle sälja en bil i Uppsala var det lönlöst.

Jag lade först upp en annons på en köp- och sälj-sajt. Annonsen fick en himla massa visningar men ganska få hörde av sig. Jag tänkte att det var förvånansvärt jävla svårt att sälja sin bil i Uppsala. Jag fick lov att sänka priset och då dök några intressenter upp. Tyvärr var ingen av dessa intressenter intressanta. De som dök upp försökte pruta. De försökte till och med pruta skamligt mycket.

Det hela blev väldigt fel. Vissa dagar valde jag att sluta jobbet tidigare för att visa bilen för någon. Trots att den höll god kvalitet och var i fint skick var det ingen som inte prutade. Det var som att det var någon kod inom att sälja bil i Uppsala. Något jag dittills verkade ha missat. Säljer man sin bil i Uppsala skulle man räkna med prutning, så verkade det helt enkelt vara.

Jag snackade med min äldre bror som jag vet hade sålt bil i Uppsala förut. Han talade mig tillrätta. Förklarade att jag inte skulle förlita mig på min egen förmåga att sälja. Vad visste väl egentligen jag om bilar? Knappast något löd svaret. Jag hade ingen aning om vad som var rimligt eller orimligt när det kom till bilar. Vad skulle jag ta betalt? Inte fan vet jag.

Jag följde hans råd och sökte mig till en professionell återförsäljare av bilar. Sedan dess har jag aldrig sett mig om igen. Utfallet blev kanon. Det var tryggt och säkert och det kändes rätt att sälja bilen till proffs i Uppsala. Proffs som vet vad de sysslar med och som kan ge oss bilägare vad vi vill ha. Jag köpte dessutom min nästa bil på samma firma.

Ironi? Det får ni avgöra.