Nya bekantskaper är väl ändå bland det bästa som finns. Håller ni med? Ibland blir jag påmind om hur många ni är som väljer att läs min blogg regelbundet. Det kan hända när jag går på stan. Det kan hända när jag sitter och går igenom mailinkorgen. Det kan också hända när jag bara sitter och sneglar på kommentarerna på dessa inlägg. Så, känner ni att ni vill kommentera någonting – Gör det! Inget gör mig gladare.

Hur som helst, nya bekantskaper. Igår när jag var på väg för att möta en kompis kom en kille fram till mig och bad att få säga ett par ord. Jag tog ur hörlurarna för att höra vad han hade på hjärtat. Han förklarade att han lyssnar på podden och att han har läst bloggen i nästan 5 år. Han hette Magnus, jobbade med fönsterrenovering i Stockholm och var 32 år. Han verkade trevlig och det var ett tag kvar till jag skulle möta upp min kompis så jag frågade om han ville ta en kaffe. Han tackade ja, och vi kilade in på närmaste café. ”Fönsterrenovering i Stockholm, säger du. Hur går den branschen?” frågade jag. ”Fönsterrenovering i Stockholm går bra!” svarade han.

Han utvecklade sitt svar och förklarade att fönsterrenovering i Stockholm faktiskt går ”väldigt bra!”. Jag insåg att jag aldrig ens hade reflekterat över att folk jobbar med såna saker. När jag väl tänkte efter insåg jag också att jag ganska ofta ser såna där triangulära skyddsanläggningar på byggnader runt om i stan. Kanske är det trots allt ganska vanligt att man, i alla tusentals byggnader i Stockholm, genomför fönsterrenovering. ”Ja, någon måste ju göra jobbet” förklarade han, och ja, så är det ju!

Vi pratade vidare i ungefär 45 minuter, min nya vän och jag. Givet att han var en trogen lyssnare och läsare tänkte jag först att samtalet kunde riskera att hamna på vad jag gör. Så blev det inte, och det känns faktiskt jävligt bra. Vi pratade mest om fönsterrenovering i Stockholm. Hur arbetet går till, vad som är roligast och faktiskt också vad man kan tjäna för pengar. Det visade sig vara ganska lönsamt.

Kanske skulle man ta och byta bana?